Hur SD gick från Nej till Ja i EU-frågan
Stefan Torssell 2018-03-05
Sverigedemokraterna var från början ett EU-kritiskt parti som krävde utträde ur EU. Inför EU-valet den 7 juni 2009 sa Sverigedemokraternas toppkandidat, Sven-Olov Sällström, att SD vill hålla frågan levande om ja eller nej till EU, alltså hålla en klar skiljelinje mellan två olika ståndpunkter.
”Vi Sverigedemokrater vill att Sverige ska lämna den europeiska unionen”, sa Sven-Olov Sällström i ett Youtube-klipp inför EU-valet som har rubriken ”Därför ska svenska folket rösta på SD.”
Budskapet var klart och tydligt och gick inte att missförstås.
År 2012 bytte SD ut Sven-Olov Sällström från att vara SD:s EU-politiske talesperson. Kravet om utträde luckrades därefter upp och partiet blev alltmer svävande. I ett försök att tydliggöra SD:s EU-linje motionerade närmare 40 Sverigedemokrater på partiets Landsdagar i Västerås den 22 – 24 november 2013, i motion: ”EUP 13002-Krav på folkomröstning om utträde ur EU”.
Motionärerna skrev ” I år meddelades det under motionsarbetet att vi inte längre skulle driva utträdeslinjen, utan att partiets nya linje istället skulle vara att ”omförhandla” EU-medlemskapet, oklart med vilket mål.”
Motionärerna yrkade att partiet skall verka för att partiet går ur EU.
Partistyrelsen svarade: ”så måste Sverige självklart förbli en del av EU:s inre marknad.”
Partistyrelsen föreslog Landsdagarna:
”att avslå motionen”.
Landsdagarna beslutade i enlighet med partistyrelsens förslag.
Det var först under Landsdagarna, 22-24 november 2013 i Västerås, som SD:s partiledning preciserade sin nya EU-politik.
Två år senare i Aktuellt Fokus, 2015-10-17, beskriver tidningen de verkliga förhållandena under rubriken ”Trodde du att SD var emot EU? Då har du blivit lurad.”
Artikeln avslutas:
” flera av de EU-kritiska medlemmarna antingen (har) rensats bort, blivit degraderade eller så har de självmant valt att lämna Sverigedemokraterna bakom sig. Vilket i sin tur har inneburit att Sverigedemokraterna har kommit att fjärma sig allt mer från det före detta kravet på svensk självständighet och ett tydligt utträde från EU.”
Samma dag, den 17 oktober 2015 svarar Jimmie Åkesson i Dagens Nyheter om partiets inställning till EU: ”Men EU är i hög grad en uppsättning av olika avtal. Vissa är bra. Vissa är väldigt dåliga. Det är de dåliga som vi vill förhandla bort.”
Ytterligare två år därefter skriver Sverigedemokraterna så här på sin hemsida den 13 juli 2017:
” Sverigedemokraterna vill verka för att Sverige ska omförhandla medlemskapet men behålla ett samarbete inom ramen för EES.”
Det är alltså uppenbart att Sverigedemokraternas inställning har gått från utträde ur EU till att omförhandla de dåliga delarna i avtalet med EU för att sedan folkomrösta om det nya avtalsförslaget.
De som förhandlar fram ett nytt avtal borde rimligen också stödja det nya avtalet. Annars är det ingen mening med att gå in i avtalsförhandlingar.
Bland SD:s medlemmar råder total förvirring. En del tror att partiet vill gå ur EU. Andra tror att omförhandlingen ska gälla Sveriges avgifter till EU. En del uppfattar att SD vill stanna kvar i EU, vilket är den rätta tolkningen, vilket också Aktuellt Fokus konstaterade.
Fem partier i Sveriges riksdag, (S,M,C, L, KD) står bakom nuvarande avtal. De gav alla sitt stöd till avtalet vid folkomröstningen 1994. Miljöpartiet har anslutit sig därefter.
Vänsterpartiet har varit emot EU, men 2010 när Sveriges medlemskap i EU skrevs in i grundlagen gav Vänsterpartiet grundlagsändringen sitt stöd, trots omfattande protester från de egna medlemmarna.
Då, 2010, röstade Sverigedemokraterna nej, vilket var partiets dåvarande hållning till EU.
Vid olika tillfällen har Jimmie Åkesson gjort ett antal motstridiga uttalanden. I juni 2016, strax innan britterna röstade nej till EU, uttalade Jimmie Åkesson att han hoppades på ett brittiskt nej, men hans förhoppning motiverades med ett udda argument. I Aftonbladet den 16 juni 2016 säger han: ” Det skulle vara en knäpp på näsan åt federalisterna i Bryssel, EU-eliten som vill utveckla EU till en federal statsbildning.”
Det är alltså inte ett svenskt utträde han förespråkar, utan ett stopp av den fortsatta utvecklingen av EU till en federal statsbildning.
Sverigedemokraterna var alltså inte mot EU utan mot ytterligare överstatlighet inom EU.
Omröstningen skedde den 23 juni 2016 och britterna röstade för ett utträde ur EU.
I en debattartikel i Aftonbladet ett drygt halvår därefter, den 8 februari 2017, kräver Jimmie Åkesson ånyo en folkomröstning om EU utifrån argumentet att dagens EU inte är det EU som Sverige folkomröstade om 1994. Kravet är alltså inte att Sverige ska begära utträde utan kravet är att medlemsvillkoren ska vara såsom de var när Sverige gick med i EU.
Debattartikeln avslutas: ” Därför uppmanar jag Stefan Löfven att omgående inleda en omförförhandling av Sveriges medlemsvillkor och sen utlysa en ny folkomröstning.”
Det är överstatligheten och EU:s federala utveckling som Sverigedemokraterna är emot. Partiet begär inte utträde ur EU.
Den klara skiljelinje mellan Ja och Nej i EU-frågan som SD en gång drog upp är numera ordentligt utsuddad.
Eftersom medlemmar inom SD hellre byter åsikt än går emot den egna partiledningen, har EU-frågan tonats ner inom SD.
Det märkliga har nu inträffat att det endast är det lilla och oansenliga Landsbygdspartiet Oberoende, LPo, som ställer ett klart och tydligt krav om utträde ur EU.