Kan själv. Det finns anledning att anta att luften själv, utan inslag av växthusgaser, ordnar till en dräglig marktemperatur, skriver Håkan Sjögren.foto: scanpix
Kan själv. Det finns anledning att anta att luften själv, utan inslag av växthusgaser, ordnar till en dräglig marktemperatur, skriver Håkan Sjögren.foto: scanpix

Om man ur strålningslagarna beräknar jordens medeltemperatur utan atmosfär får man fram temperaturen –15 grader, om jorden behandlas som en svartkropp. Anser man den inte som en svartkropp får man fram högre temperaturer. Antar man att den till 70 procent är en svartkropp blir resultatet +9 grader. Den globala medeltemperaturen anses vara +15 grader. Skillnaden förklaras bero på växthuseffekten beroende på vissa så kallade växthusgaser, som vattenånga, kol-dioxid, metan och lustgas.

Mätningar på vissa planeter och månar i solsystemet visar (Alan Siddons: The Impact of an Atmosphere i boken Slaying the Sky Dragon) att atmosfärerna, oberoende av vilka gaser som ingår, uppvisar ett likartat samband mellan tryck och temperatur. Det finns därför anledning anta att luften själv, utan inslag av växthusgaser, ordnar till en dräglig marktemperatur.

FN:s klimatpanel IPCC har, utan att ta fasta på vad vissa av deras forskare anfört, i sin sammanfattning för beslutsfattare framhållit att det är den mänskligt utsläppta koldioxiden som med stor sannolikhet är ansvarig för den uppmätta temperaturökningen om 0,7 grader på 100 år under 1900-talet.

Det finns huvudsakligen två vägar längs vilka koldioxid kan tänkas påverka klimatet. Den ena innebär att molekylen själv värms upp och genom kollisioner överför värmen till övriga molekyler i luften. Den andra innebär att koldioxid sänder ut den uppsnappade energin som IR-strålning och eftersom molekylen roterar kommer hälften av den utstrålade energin att träffa marken och värma upp den.

I första fallet är det så att molekylens temperatur generellt inte påverkas av interna vibrationer och när koldixod absorberar värmestrålning, huvudsakligen med våglängden 15 my så börjar de elektriska tyngdpunkterna att vibrera och accelererade laddningar sänder genast ut strålning.

Det finns en ytterligare vibration vid våglängden 4,3 my men här är värmestrålningen enligt Planckkurvan mycket svag. Om molekyler ur den omgivande luften hinner kollidera med den exciterade koldioxidmolekylen blir dessa stötar elastiska enligt kvantmekanikens lagar. Stötarna kan inte överföra delar av vibrationsenergin utan bara hela beloppet. Om inte de stötande molekylerna har exakt samma vibrationsnivåer och det har de inte, behåller koldioxidmolekylen sin vibration även efter stöten.

Den andra mekanismen bygger på den första. Koldioxidmolekylen absorberar ett kvantum strålning från jorden. Den börjar vibrera och sänder åter ut strålningen. Eftersom molekylen roterar kommer strålningen attvara riktad åt alla möjliga håll; hälften kommer att kunna träffa marken och värma upp den. Detta resonemang håller inte. Antag att marken sänder ut två fotoner av den aktuella våglängden. De absorberas av två koldioxidmolekyler. Hälften återvänder till marken.

Låt oss göra en finansiell liknelse: En bank lånar ut två miljoner kronor men kunden kan bara återbetala en miljon. Har då bankens förmögenhet ökat med en miljon? Marken har sänt ut två fotoner värme och fått tillbaka en. Har då marken blivit varmare?

Knappast. Koldioxid kan därför inte fungera som en växthusgas. Samma resonemang gäller även för vattenånga. Den kommer också att vibrera. De två andra ”växthusgaserna” kan man helt bortse ifrån då deras halter är någon tiotusendels procent.

Klimatet – Grundläggande fakta del 2

Dagens gästskribent är Mats Persson, som här levererar del 2 i sin översyn av klimatfrågan.
Som vanligt förstoras bilderna när man klickar på dem.
Koldioxidens betydelse för liv på jorden
Bilden visar koncentration av koldioxid i atmosfären över jorden

Average March 2011 surface concentration of CO(ppmv). The delayed-mode stream is running several months real-time to make maximum use of satellite and in-situ observations that are currently not provided in real-time. Source: Monitoring Atmospheric Composition and Climate (MACC-II).  Click here to se the original diagram or to check for a more recent update.

Bilden hämttad från siten www.climate4you.com

 

Vad är koldioxid

Som du säkert vet uppstår koldioxid när oljor/gaser, stenkol och ved/växtmaterial av olika slag förbränns. Är tillgången på syre/luft riklig bildas koldioxid CO2 och vatten samt en del andra restprodukter som vi kan kalla föroreningar. Jag återkommer till det. Vid låg tillgång på syre/luft bildas koloxid CO. Koloxid är en giftig gas som i större koncentrationer kan hindra blodets hemoglobin från att transportera syre till våra muskler och organ. Båda gaserna är osynliga och luktfria.

Det är alltså viktigt att skilja mellan koloxid, CO, och koldioxid, CO2. Denna artikel kommer att handla om koldioxid CO2, vilket är det som huvudsakligen kommer ut från våra bilar och diverse värme- och förbränningsanläggningar. Ofta kan man se en vit rök komma ut ur värmeverken. Det vi då ser är ofarlig kondenserad vattenånga, dimma alltså. I moderna förbränningsanläggningar avskils andra skadliga ämnen, det jag ovan kallade föroreningar. Traditionell eldning och äldre anläggningar med gammal teknik klarar inte den uppgiften och orsakar därför luftföroreningar som i Beijing Kina. Bilar har numer avgasrening men den är inte lika effektiv som t.ex. den i ett modernt värmekraftverk.

Det är viktigt att hålla isär luftföroreningar av olika slag och koldioxid CO2. Luftföroreningar är skadliga för människor och för andra organismer men kan med modern teknik tas omhand vid förbränning.

 

Vad består vår luft av –atmosfären alltså

Klimatalarmet från FN/IPCC säger att vi med förbränning av olja och kol, fossila bränslen, ökar halten av koldioxid i atmosfären och orsakar den så kallade växthuseffekten. För att få lite perspektiv på CO2-frågan låt oss först undersöka vad luftlagren runt jorden består av.

De två dominerande ingredienserna är kväve (N) 78% och syre (O) 21 %. Vidare finns gasen argon (Ar) 0,9 % och så en del andra gaser 0,1 % varav koldioxid (CO2) utgör 0.04 %. Förutom dessa gaser svävar vattenånga, 2 % – 3 %, i atmosfären. Mängden CO2 är alltså ”försvinnande liten” – ca 0,4 promille eller 400 ppm (milliondelar på engelska) vilket är bara andra sätt att uttrycka 0,04 %.

Trots denna låga förekomst är CO2 en av förutsättningarna för liv på jorden.

Uppgifterna är hämtade från boken – Tänk om det blir kallare – av Tege Tornvall och kan beställas på http://klimatsans.com/2016/11/03/faktafylld-klimatbok/ .

 

Fotosyntesen

All växtlighet behöver minimum vatten, sol och CO2 för att kunna omvandla solenergi till sockerarter och biomassa, vilket är förutsättningen för djurens och människans existens. Högre CO2-halt i luften ökar växternas produktion. Den bästa växtligheten får vi med 0,08 till 0,1 % koldioxid i luften. Detta utnyttjar odlare när de höjer halten av koldioxid i växthusen för att få bättre tillväxt. Om koldioxidhalten sjunker under 0,02 % avtar växternas fotosyntes kraftigt för att upphöra vid ca 0,015 %. Antagligen borde vi vara betydligt mer oroade över att få för låg CO2-halt.

När växter multnar frigörs CO2 som då går tillbaks till atmosfären. Vid vissa omständigheter under jordens historia – värme och hög halt av CO2 – producerades stora mängder organiskt material som av olika anledningar blev inneslutna, utsatta för högt tryck och omvandlades till fossilt kol C eller olika kolväteföreningar – allt från metan till råolja.

När vi nu förbränner dessa depåer kommer vi att öka mängden fritt CO2 i atmosfären. Låt oss därför ta en titt på hur CO2 cirkulationen mellan atmosfären och jorden ser ut.

 

Kolcykeln

Bilden visar översiktligt var kolet finns – boxarna. Pilarna visar årligt utbyte av koldioxid mellan jorden och atmosfären. Siffrorna anger mängden kol, C, i Gt/år. 1 Gt = 1000 000 000 ton.

Kolcykelns huvuddrag. Kolreservoarernas storlek anges i GtC, utbyteshastigheterna i GtC/år (Källa: IPCC, 2007)

De största tillgångarna på kol finns i haven, kallad hydrosfären. Årligen transporteras 90 Gt mellan haven och atmosfären. Pilen är dubbelriktad och transport sker i båda riktningarna. När vatten värms avges CO2 när det kyls upptas CO2. Koncentrationen i atmosfären och hydrosfären påverkar också förloppen. Ytvattnets innehåll av CO2 är alltid i balans med omgivande lufts CO2-halt. Däremot uppstår fördröjningar innan djupare lager av vatten har hunnit reagera. Denna faktor bestämmer huvudsakligen hur länge vårat bidrag av CO2 stannar i atmosfären.

Jordens växtlighet, biosfären, utbyter 120 Gt/år. Fotosyntesen binder CO2 och förmultning frigör CO2. Vid högre koldioxidhalt växer det bättre och omvänt som jag nämnde ovan. Denna faktor bidrar också till att stabilisera halten CO2 i atmosfären. Man brukar säga att biosfären utgör en CO2-sänka.

Längst till vänster har vi människans bidrag med den fossila förbränningen. Siffrorna är från IPCC:s rapport 2007, och är nu något högre. Men för enkelhet låt oss använda siffrorna i bilden för att göra ett överslag av det procentuella bidraget från människan.

Totala mängden kol i kretsloppet enligt bilden är 38 000 + 2 300 + 7600 = 47 900 Gt kol. Vår förbränning av fossila bränslen ger ett årligt tillskott av 6,4 Gt/år vilket ger 0,013 % ökning av totala mängden i kretsloppet. Om 100 år har vi alltså ökat mängden kol i kretsloppet med kanske 2 %. Kan detta verkligen påverka klimatet?

Atmosfären har 760 Gt kol och vårt bidrag är 6,4 Gt/år vilket ger ett tillskott på 0,82 %. Om vi jämför människans bidrag, 6,4 Gt/år, med utbytet mellan biosfär och hydrosfär med atmosfären, 120 + 90 = 210 Gt/år, alltså 6,4/210 x 100 = 3,1 %.

Nästa relevanta fråga är – hur länge stannar den CO2 vi tillför i atmosfären?

Upprepade försök och observationer visar en uppehållstid på 10 år. Denna siffra är hämtad från boken – Falskt alarm – skriven av professor emeritus Gösta Pettersson, specialist på bl.a. kinetik – kemiska reaktionsmodeller – vilket detta handlar om. Vi kan där också notera att IPCC har räknat med en uppehållstid för CO2 i atmosfären på 100 år – starkt överdrivet alltså. Men detta var nödvändigt för att kunna förutspå katastroferna – men alltså på baserat på felaktiga förutsättningar.

IPCC hade inte heller räknat med termisk upptag/avgasning av CO2 från haven. Haven fungerar som en temperaturberoende CO2-sänka som långsamt ställer in sig i någon sorts balans beroende på koncentrationerna. Vill du veta mera om detta rekommenderar jag varmt boken – Falsk alarm, http://www.falskt-alarm.se/ , eller varför inte boken – – Tänk om det blir kallare – av Tege Tornvall. Kan beställas på http://klimatsans.com/2016/11/03/faktafylld-klimatbok/ .

Med dessa två viktiga faktorer tagna i beaktande torde kanske hälften av CO2-ökningen i atmosfären komma från människans påverkan enligt Gösta Pettersson. Men även det kan vara för högt räknat, att döma av den röda CO2-kurvan nedan. Mängden utsläpp har kraftigt ökat sedan 1960, vilket borde ge en brantare ökning av CO2 i närtid. Men CO2-kurvan uppvisar en snarast konstant linjär form. Diagrammet är hämtat från Climate4you, http://www.climate4you.com/ som är baserad på uppmätta värden.

Diagram showing the HadCRUT4 monthly global surface air temperature estimate (blue) and the monthly atmospheric CO2 content (red) according to the Mauna Loa Observatory, Hawaii. The Mauna Loa data series begins in March 1958, and 1958 has therefore been chosen as starting year for the diagram. Reconstructions of past atmospheric CO2 concentrations (before 1958) are not incorporated in this diagram, as such past CO2 values are derived by other means (ice cores, stomata, or older measurements using different methodology), and therefore are not directly comparable with modern atmospheric measurements. The dotted grey line indicates the approximate, overall linear temperature development, and the boxes in the lower part of the diagram indicate the relation between atmospheric CO2 and global surface air temperature, negative or positive. Last month shown: January 2017. Last diagram update: 4 March 2017.

I diagrammet ovan kan vi se två perioder där temperaturen sjunker eller är konstant trots att CO2-halten i atmosfären stiger – markerade med blågrönt negative och gult weak. Inget direkt samband alltså.

 

Koldioxid som växthusgas?

IPCC:s klimatpanel och våra politiker hävdar att majoriteten av vetenskapsmän anser att CO2 är en växthusgas, vilket i sig är felaktigt – mer information om detta i artikeln https://www.frihetsportalen.se/2017/01/hotet-mot-det-fria-ordet-i-samhalle-och-vetenskap-1/ . Hitintills har ingen kunnat påvisa att CO2 fungerar som växthusgas. Dessutom kan man inte med någon sorts majoritet bestämma hur naturlagar fungerar. Helt ovederhäftigt alltså. Varken observationer eller experiment visar att CO2 fungerar som växthusgas.

Läs gärna artikeln http://klimatsans.com/2017/03/09/klimatet-blir-troligen-kallare/ som är undertecknad av fem norska och svenska forskare.

Såhär skriver Håkan Sjögren, teknologie doktor/docent och molekylfysiker, från Västerås. Citat från en av hans artiklar:

Det finns huvudsakligen två vägar längs vilka koldioxid kan tänkas påverka klimatet. Den ena innebär att molekylen själv värms upp och genom kollisioner överför värmen till övriga molekyler i luften. Den andra innebär att koldioxid sänder ut den uppsnappade energin som IR-strålning och eftersom molekylen roterar kommer hälften av den utstrålade energin att träffa marken och värma upp den.

I första fallet är det så att molekylens temperatur generellt inte påverkas av interna vibrationer och när koldioxid absorberar värmestrålning, huvudsakligen med våglängden 15 my så börjar de elektriska tyngdpunkterna att vibrera och accelererade laddningar sänder genast ut strålning.

Det finns en ytterligare vibration vid våglängden 4,3 my men här är värmestrålningen enligt Planckkurvan mycket svag. Om molekyler ur den omgivande luften hinner kollidera med den exciterade koldioxidmolekylen blir dessa stötar elastiska enligt kvantmekanikens lagar. Stötarna kan inte överföra delar av vibrationsenergin utan bara hela beloppet. Om inte de stötande molekylerna har exakt samma vibrationsnivåer och det har de inte, behåller koldioxidmolekylen sin vibration även efter stöten.

Den andra mekanismen bygger på den första. Koldioxidmolekylen absorberar ett kvantum strålning från jorden. Den börjar vibrera och sänder åter ut strålningen. Eftersom molekylen roterar kommer strålningen att vara riktad åt alla möjliga håll; hälften kommer att kunna träffa marken och värma upp den. Detta resonemang håller inte. Antag att marken sänder ut två fotoner av den aktuella våglängden. De absorberas av två koldioxidmolekyler. Hälften återvänder till marken.

Låt oss göra en finansiell liknelse: En bank lånar ut två miljoner kronor men kunden kan bara återbetala en miljon. Har då bankens förmögenhet ökat med en miljon? Marken har sänt ut två fotoner värme och fått tillbaka en. Har då marken blivit varmare?

Knappast. Koldioxid kan därför inte fungera som en växthusgas. Samma resonemang gäller även för vattenånga. Den kommer också att vibrera. De två andra ”växthusgaserna” kan man helt bortse ifrån då deras halter är någon tiotusendels procent.

 

Summering

Med detta som bakgrund finner jag det mycket märkligt att miljörörelsen och politiker har velat och har lyckats få oss att tro att ökad CO2 i atmosfären kommer att förstöra klimatet på jorden. Sannolikt har människan ytterst minimal möjlighet, om någon möjlighet alls, att påverka jordens klimat.

Klimatet styrs ytterst av solaktiviteten som varierar från tid till annan och av jordaxelns lutning som också varierar periodiskt. Här finns en bra artikel om solens påverkan på jordens klimat. http://klimatsans.com/2017/02/05/klimatfragan-grundad-pa-vetenskap-eller-dogm/

Nigel Lawson, sans i klimatdebatten

Signaturen Bim har haft vänligheten att översätta Nigel Lawsons förstamajtal från i år, som han höll på Institute for Sustainable Energy and the Environment at the University of Bath. Talet har rönt viss uppmärksamhet i politiska och klimatalarmistiska kretsar i GB. Nigel Lawson var finansminister och energiminster (inte samtidigt) i Margaret Thatchers regeringar på 80-talet. Lite vid sidan om kan nämnas att han är pappa till TV-kocken Nigella Lawson. Talet finns även att läsa i sin helhet på engelska här. Här följer ett sammandrag (fullängd är det 10 A4-sidor). Efter artikeln finns en retorisk fråga från Frihetsportalen.se, ställd till den svenska debatten.

 

Nigel Lawson; Cool it!
Det är något konstigt med debatten om den globala uppvärmningen, eller klimatförändringen, som vi numera förväntas kalla den eftersom uppvärmningen för ögonblicket har avstannat.

Jag har aldrig varit rädd för att ta debatten eller bekymrat mig för att bli impopulär, t ex när jag var minister. Men jag har aldrig tidigare i hela mitt liv varit med om så många påhopp, skymfligheter och så mycket förtal som jag varit utsatt för på grund av mina åsikter om den globala uppvärmningen och den därmed förknippade politiken.

I grund och botten rör det sig inte om en vetenskaplig fråga. Det handlar inte om klimatförändring utan om klimatförändringsalarmism och den ytterst skadliga politik som förespråkas och i vissa fall, med hjälp av alarmism, redan har införts. Människor kan bete sig alarmistiskt, vilket man ser inom ekonomernas, historikernas, sociologernas, psykologernas och, måste jag säga, politikernas verksamhetsområden – men – det hör inte hemma i den fysiska värld som klimatforskarna studerar.

Problemet för politiker och även för klimatforskare som hyser en annan åsikt än den rådande, och de är många, ser ut så här: Har de en avvikande mening kan det allvarligt hota deras karriär. Min ålder gör att jag har karriären bakom mig. Inget mer kan hota den.

För att återvända till ämnet: Klimatet ändrar sig hela tiden på olika och oförutsägbara (i synnerhet oförutsägbara) vis. Och ofta på skiftande vis i olika delar av världen. Det har det alltid gjort och kommer utan tvivel alltid att göra.

Klimatalarmismen är ett trossystem och bör betraktas som ett sådant. Det finns dock en accepterad vetenskaplig teori som jag inte har några invändningar mot och som alarmisterna hävdar rättfärdigar deras tro och alarm. Det är den så kallade växthuseffekten, det faktum att jordens atmosfär innehåller vad man kallar växthusgaser (av vilka vattenånga är den viktigaste och allra rikligast förekommande och koldioxid är en annan). Dessa gaser binder en del av värmen vi får från solen och förhindrar att den studsar ut i rymden igen. Utan växthuseffekten skulle jorden vara så kall att den skulle vara obeboelig. Men genom att vi använder fossila bränslen som kol, olja och gas ökas mängden koldioxid i atmosfären, och om alla andra variabler är konstanta, stiger då jordens temperatur, det är teorin.

Fyra frågor uppkommer omedelbart och kräver ett svar, kallt och rationellt.

För det första: Om allt annat är lika, hur mycket kan då en ökad mängd koldioxid i atmosfären förväntas värma jorden? (Bland forskare känt som klimatkänslighet eller, ibland, klimatets känslighet för kol.) Svaret blir i allra högsta grad osäkert, inte minst för att molnen har en viktig roll att spela och kunskaperna är otillräckliga när det gäller molnens inverkan. Ända tills nyligen har åsikten bland majoriteten av klimatforskarna varit att molnen kraftigt förstärker den normala växthuseffekten. Men det finns en betydande minoritet bland dem, däribland några av de allra mest framstående klimatforskarna, som tror att molnen har en rakt motsatt effekt.

För det andra: Är verkligen alla andra variabler lika? Vi vet att jordens temperatur har varierat en hel del genom årtusendena, långt innan vi fick fossila bränslen. Ta t ex de senaste tusen åren. För tusen år sedan gynnade oss den så kallade medeltida värmeperioden, då temperaturen anses ha varit åtminstone lika hög som idag eller högre. Under Lilla Istiden däremot (1300-talet t o m 1880 ca) led vi svårt av kylan.

För det tredje: Även om jorden blev varmare, är det verkligen skäl till alarm? Skulle det inte vara underligt ifall jorden hade en ”optimal temperatur” från vilken varje liten förändring i endera riktningen vore en stor katastrof? Faktum är att vi vet att, om det skulle bli någon framtida uppvärmning finns det både fördelar och vad ekonomerna kallar nackdelar.

För det fjärde: Om det verkligen föreligger ett problem, vad ska vi då göra åt det, lugnt och rationellt?

Det är förmodligen bäst att vi tar de två första frågorna tillsammans.

Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel, IPCC (en organisation som lämnar mycket i övrigt att önska och vars ordförande alls inte är någon vetenskapsman utan en hängiven klimatalarmist) räknar med att den globala uppvärmningen på senare tid har uppgått till 0,05 oC per decennium, plus eller minus 0,1 o. Det är deras siffror, inte mina. Med andra ord ligger den observerade uppvärmningen inom felmarginalen, och hur osannolikt liten är inte den.

Lärdomen vi kan dra från den oförutsedda uppvärmningspausen är uppenbar. Med all sannolikhet [har] modellerna helt fel, de modeller som klimatforskarna använder för att förutsäga den globala temperaturökning som förväntas ske under de kommande 100 åren.

Kort sagt, koldioxidens effekt på jordens temperatur är förmodligen mindre än vad man tidigare trott, och annat, som naturlig variation och solens påverkan, har mycket större betydelse än vad man hittills antagit. Men låt oss säga att den globala uppvärmningspausen plötsligt skulle upphöra och en liten uppvärmning komma tillbaka. Vad skulle det få för betydelse?

Svaret måste bli: mycket lite. Det finns helt enkelt både fördelar och nackdelar med en varmare temperatur och det kommer att variera från region till region. Och det är i detta sammanhang bra att veta att klimatforskarna tror, att den globala uppvärmning de säger ska komma på grund av en ökad koldioxidhalt, kommer att bli störst i de kalla polarområdena och minst i de varma tropiska regionerna. Den kommer att bli större på natten än på dagen och större på vintern än på sommaren. Det må vara som det vill med den saken, men studier har tydligt visat, att det är troligare att den uppvärmning som klimatmodellerna nu förutspår för hela detta århundrade kommer att göra mer nytta än skada.

I synnerhet är det sant när det gäller mänsklig hälsa, en ganska viktig dimension av välmående. Om man ser på migration av klimatskäl i världen idag, är det lättare att finna människor som väljer att flytta till ett varmare klimat än sådana som flyttar till ett kallare, det är ingen tillfällighet. Och det är mycket väl dokumenterat att stark kyla orsakar långt mer sjukdom och död runt om i världen än vad stark värme gör.

Om hälsa konstaterar den senaste rapporten lamt, att ”den belastning jorden runt som ohälsa orsakar på grund av klimatförändringar är relativt liten jämfört med belastningen av andra stressorer, och den är svår att beräkna”. Uppenbarligen misslyckas IPCC att rätt hantera den allra viktigaste dimensionen av hälsoaspekten: Den största hälsorisken i världen idag är fattigdom, särskilt i utvecklingsländerna.

Vi använder inte fossila bränslen för att vi älskar dem eller för att vi är slavar åt de multinationella oljebolagen, utan rätt och slätt för att dessa bränslen förser oss med den utan tvivel billigaste källan till storskalig energi och kommer att fortsätta göra så. Inte för alltid, men för en överskådlig framtid. Och att vi använder den billigaste energikällan innebär att vi fortast möjligt når ekonomisk utveckling och sålunda på snabbaste sätt eliminerar fattigdomen i utvecklingsländerna. I ett nötskal: Global uppvärmning är på det hela taget till stor välsignelse för oss.

IPCC gör sitt bästa för att bestrida detta och hävdar att uppvärmning är skadligt för livsmedelsproduktionen. Med deras egna ord: ”Klimatförändringarna har fått fler negativa än positiva följder för skördarna.” Men de inte bara underlåter att erkänna att de verkligt negativa konsekvenserna för skördarna inte har berott på klimatförändringar utan på klimatförändringspolitiken, eftersom jordbruksmark i rask takt har omvandlats till odling för biogasframställning i stället för till livsmedelsproduktion.

Koldioxidens gynnsamma effekter borde inte komma som en överraskning. Biologerna har alltid vetat att koldioxid är nödvändigt för att jorden ska grönska och självfallet skulle det utan koldioxid inte finnas något djurliv eller några människor på vår planet. Klimatalarmisterna har gjort sitt yttersta för att dölja denna grundläggande sanning genom att envetet beskriva koldioxidutsläpp som ”föroreningar”, vilket, oavsett om det värmer upp vår planet eller ej, det absolut inte är. Och alarmisterna har avsiktligt felaktigt kallat energiformer som skapar dessa utsläpp för ”smutsiga”.

Som den senaste IPCC-rapporten klargör har noggranna studier visat att det alltid har förekommit olika extrema väderlekshändelser såsom översvämningar, torka och tropiska stormar, men man har inte kunnat se att de blivit vanligare eller allvarligare. Det kan givetvis bero på att det så här långt inte har förekommit särskilt mycket uppvärmning. IPCC:s farhågor gäller de förmodade konsekvenser som de spår ligger framför oss. Men till och med inom klimatforskningen måste orsak komma före verkan. Det är alltså omöjligt för en framtida uppvärmning att ha inflytande på livet redan idag.

Fakta återstår. Ytterst omsorgsfulla empiriska studier visar, så här långt i alla fall, att det globalt inte har skett någon märkbar ökning av antalet extrema väderlekshändelser och inte heller har de varit allvarligare än tidigare.

Jag har varit kritisk mot IPCC:s senaste rapport, men låt mig tillägga att den i flera avseenden är en förbättring jämfört med deras tidigare rapporter. Den erkänner t ex oförblommerat att ”små klimatförändringar kan vara gynnsamma” – och små klimatförändringar är allt man kan förvänta sig under resten av århundradet. Och, säger rapporten, ”den sammanlagda ekonomiska effekten av klimatförändringarna blir relativt små, och för de flesta ekonomiska sektorer kommer effekten av klimatförändringarna att bli obetydliga jämfört med annat som påverkar ekonomin.”

Så var det med det globala existentiella hotet!

Rapporten underlåter på ett iögonfallande sätt att göra en utvärdering av den uppenbarligen skadliga inverkan på ekonomin som IPCC:s politik för att minska koldioxidutsläppen har, och som IPCC fortsätter att förespråka. Om denna politik konsekvent genomförs kommer den att få en långt större effekt på ekonomin än växthuseffekten.

Den nya rapporten tillstår för första gången att det bästa försvaret mot klimatförändringar måste vara vad människan alltid genom årtusendena har använt sig av: intelligent anpassning. Avdelningen ”Följder” har i rapporten klart och tydligt fått titeln ”Följder, anpassning och sårbarhet”.

Detta leder direkt till den sista av mina fyra frågor. Om det skulle föreligga ett problem, vad ska vi då lugnt och rationellt göra åt det?

Svaret lyder eller borde lyda: Vi måste anpassa oss. Jag nämnde tidigare att om vi får en fortsatt uppvärmning skulle det medföra både fördelar och kostnader. Det förnuftigaste är helt enkelt att ta vara på fördelarna och försöka minimera kostnaderna. Och skulle det uppstå kostnader är det inget nytt. Det skulle bara i mindre grad förvärra de problem som alltid har drabbat mänskligheten, t ex vädret, antingen vi talar om regn och översvämningar i England (eller torka för den delen) eller orkaner och tyfoner i tropikerna. Vädret har alltid varierat och kommer alltid att göra. Eftersom detta inte går att undvika är det klokt att vi förbereder och stärker oss, om extrema väderlekshändelser skulle inträffa, oavsett om de skulle bli vanligare och en aning allvarligare eller inte.

Men det finns ett annat problem. Trots en osannolikt intelligent anpassning till en eventuell uppvärmning, något som i vilket fall skulle betyda olika saker i olika delar av världen och inte kräver någon global överenskommelse, så är det ingen mening med att minska koldioxidutsläppen om det inte finns en global överenskommelse. Och det finns inte en chans i världen att ett meningsfullt avtal ska komma till stånd. Det mycket begränsade Kyoto-avtalet från 1997 har upphört att gälla. Det finns en uttalad vilja att man ska sluta ett mycket ambitiösare nytt avtal vid en FN-sponsrad konferens i Paris nästa år, men det är föga sannolikt att något sådant kommer att inträffa.

Anledningen är uppenbar: Utvecklingsländerna prioriterar ekonomisk tillväxt för att förbättra levnadsstandarden för människorna, vilket bl a betyder att de måste kunna använda de billigast möjliga energikällorna, nämligen fossila bränslen.

Det som gör mig mest upprörd är den politik man infört i klimatets namn. Den är i högsta grad omoralisk. I UK har vi gjort den mest flagranta överföring av välstånd från de fattiga till de rika. Och jag är något förvånad över att detta så kraftigt understöds av dem som anser sig själva vara folktribuner och politiskt till vänster. Jag tänker på vårt system, att vi med rikliga subventioner hjälper förmögna godsägare att bygga vindkraftsanläggningar på deras landområden, så att den fattiga befolkningen kan förses med en av de dyraste formerna av elektricitet som människan känner till. Det här skadar naturligtvis den brittiska ekonomin alltmer. Till alls ingen nytta.

Men det som är allra mest omoraliskt handlar om folkmassorna i tredje världen. Det är utmärkt att ekonomin hos tillväxtekonomierna nu växer så att det knakar, eftersom de sent omsider har fått till stånd den sortens ramverk för ekonomin som bringade välmåga till västvärlden en gång. Otvivelaktigt svarar de för lejonparten av koldioxidutsläppen och kommer att fortsätta med det.

Trots deras framsteg finns det fortfarande hundratals miljoner människor i dessa länder som lider av stor fattigdom och plågas av alla de sjukdomar detta medför, sjukdomar som hade gått att förhindra. En för tidig död väntar många av dem. Att be dessa länder överge de billigast tillgängliga energikällorna är att säga åt dem att skjuta upp segern mot undernäringen, att låta sjukdomar som går att bota fortsätta och att öka antalet människor som dör en förtidig död.

Ortodoxin kring global uppvärmning är inte bara irrationell, den är ond och fördärvlig.

 

Så långt Nigel Lawson. Nu till tiotusenkronorsfrågan inför riksdagsvalet i höst. Vem blir den förste svenska politikern av vikt att offentligt, högt och tydligt, säga det som Lawson sagt?

This entry was posted in Gästlistan, Klimatbluffen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

31 Responses to Klimatet – Grundläggande fakta del 2

  1. mats says:

    Tack Mats för gedigen redovisning! En intressant sak med bild 1 är att regnskogen inte alls ser ut att vara “Jordens lungor”. Över Amazonas, Centralafrika, och de ekvatoriella regnskogsklädda öarna i Asien är CO2 halterna de högsta som redovisas. Visserligen tillsammans med några tätbefolkade områden utanför vändkretsarna. Min poäng är att regnskogen inte alls förefaller vara koldioxidsänka!

  2. thojak says:

    Bra skriv ! Enkelt och lättbegripligt så att t.o.m. Lövin torde kunna begripa de elementära fakta så hon inte behöver ljuga så grovt. Skicka artikeln/-arna till henne och begär kvitto på att hon läst på.

    Delar.

  3. Samuel af Ugglas says:

    Det kostar inget för så kallade “politiker” att missbruka och förvanska det vetenskapen arbetar för att sanningsenligt berätta för medborgarna. Gud nåde den som förvägrar en socialistisk tjänsteman privat information om en enskild medborgare, helst genom angiveri eller byskvaller!
    Utmärk artikel för oss som blivit förvillade från det vi lärde oss i vår ungdom. Tack Mats.
    Socialisterna yrar alltid om proportionalitetn, var finns den i klimatlurendrejeriet?

  4. mats says:

    En kommentar till bild 2.
    Atmosfären har 760 Gt kol och vårt bidrag är 6,4 Gt/år vilket ger ett tillskott på 0,82 %. Vi kan också se det så att CO2-halten i atmosfären, alltså 0,04 % ökar med 0,82 % alltså 0.04 x 1,0082 = 0,0403 %. Om vi jämför människans bidrag, 6,4 Gt/år, med utbytet mellan biosfär och hydrosfär med atmosfären, 120 + 90 = 210 Gt/år, alltså 6,4/210 x 100 = 3 %.
    Vårt tillskott är alltså 3 % av den årliga omsättningen, under förutsättning att utbytet med hydrosfären är korrekt angivet och en utjämning mellan atmosfär och hydrosfär inte sker med partialtryck enligt gaslagarna. OBS! Jag har rättat min uträkning här!

    De av IPCC angivna värdena verkar dock inte trovärdiga. Varför är utbytet mellan hydrosfär och atmosfär endast tre fjärdedelar av utbytet från biosfären, trots att vi tror oss veta att alger (i haven) står för 73-87% av syrebildningen på planeten. Vilket torde indikera att de står för 73-87% av fotosyntesen. Därmed borde utbytet mellan hydrosfär och atmosfär åtminstone ha en potential att vara betydligt större än utbytet med biosfären.
    Eller menar atmosfärsforskarna att så stor andel av avgiven koldioxid från nedbrytningsprodukter i haven stannar i hydrosfären utan att bli tillgängligt för utbyte med atmosfären, att det totala utbytet trots allt är större med biosfären?

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Alger

    • @ Mats

      Ja detta är värt att fundera vidare på. Kanske vi skulle försöka koppla in Göst Pettersson här. Om jag minns rätt så beskriver han att i haven bildas carbonater för att binda CO2. Men det är visst också en dubbelriktad process. Carbonaterna stabiliserar havens PH-värden på detta sätt, och det tog död på snacket om försurningen. Jag ska se vad jag kan få fram.

      Beträffande vårat bidrag med 1,3 % kan man väl säga att bidraget är där. Det som är mer osäkert är hur snabbt det tas om hand av haven. Visst följer det väl gaslagen mellan ytvattnet och atmosfären men trögheten kommer in när utjämning skall ske till djupare vattenskikt.

      Som du säger Mats, havens fotosyntes borde också med i bilden. Men IPCC hade inte räknat med haven över huvud taget som CO2-källa/avgasningen.

      • mats says:

        Bombprovskurvan gav väl vid handen att ett tillskott av CO2 gav en signatur i atmosfären som varade i 10-15 år.

        Mats, notera att jag rättat min uträkning i föregående kommentar. Hade tydligen först avrundat fel och sedan kastat om siffrorna. Som jag förstår är vårt bidrag 3% total omsättning.
        Men jag är mottaglig för att bilda mig en ännu bättre förståelse.

  5. sestir says:

    I egenskap av kringströvande surfare som just hittat den här bloggen får jag känslan av att den är väldigt fixerad vid växthuseffekt-diskussionen. Det måste vara effektivare att ignorera frågan helt och låta folk glömma den. Man borde kunna skämta bort den och hela tiden byta samtalsämne. 3 av 4 människor jag träffar i min vardag anser att den frågan befinner sig väldigt långt ned på listan över problem att ägna sitt sinne åt. Och den fjärdedel som återstår är så bortskämda att de inte kan nås med logiska argument.

    Det är för övrigt lustigt eftersom jag varnade mina klasskamrater i högstadiet för växthuseffekten redan på 90-talet och då bemöttes med: “om det du säger hade varit sant hade de inte pratat om annat på radio och TV”. Men ska mänskligheten på något framgångsrikt sätt reglera jordens klimat måste den befria sig själv från en massa konflikter först. Att attackera symptomen är som att hälla ett glas vatten på ett majbål och tro att det ska slockna.

    Världen brinner. Då är det inte konstigt om det blir någon grad varmare.

    • mats says:

      Anledningen till att vi bryr oss är att politikerna i stort sett i hela den demokratiska världen har kört ner i diket i denna fråga. De kommer inte upp utan vår hjälp. Däremot riskerar de att både göra oss fattiga och låsa fast oss vid regler som skadar fortsatt utveckling och frihet.

      Du skriver att “Världen brinner.” Vad menar du egentligen med det?

      • sestir says:

        “I stort sett hela den demokratiska världen” — menar du Östeuropa, Indien, Nya Zeeland, vissa ögrupper och halva Sydamerika? Jag upplever att det mest är västvärldens låtsasdemokratier som fokuserar på “klimathotet”.

        Ursäkta om jag är petig med uttrycken men detaljer är viktiga. *De* riskerar inte att göra oss fattiga. Den risken är helt på vår sida och vi har inte precis någon förhandlingsposition. Lyckas de göra oss fattiga kommer de att fira med champagne.

        Med att “världen brinner” menar jag att de konflikter som just nu rasar, i synnerhet i form av krig och militär verksamhet som förbereder för krig, har större inverkan på klimatet än vad t ex biltrafik har. Men också den ovilja att reglera marknader på vettiga sätt som typiskt förekommer där en regering vill frångå marknadsekonomi leder till resursslöseri. I egenskap av sopgubbe ser jag mycket nytillverkat som slängs i “brännbart”.

        Idag hörde jag att ett nytt varuhus ska byggas där en annan lokal nyligen renoverats för ca en miljon. Fastighetsägaren nästan dubblerade hyran när butiken som hyrde lokalen inrett ovanvåningen. De gick i konkurs, sen rivs det och byggs nytt. Det är mycket sånt. Glöm det om det distraherar.

        • mats says:

          Intressant input!
          Sant är att de gapigaste demokratierna i detta är de västeuropeiska och USA under Obama, samt vissa men inte alla i Latinamerika. De andra löper med och bjuder inget hårt motstånd mot dumheterna.
          Jo, det är politikerna som utsätter oss för risken, eller närmast garantin, att vi blir fattigare av klimatpolitiken. Noga med orden var det!
          Precis som du säger saknar vi förhandlingsposition om vi inte får upp en sansad debatt och nyktert skärskådande av vetenskapen på bordet. Det är därför det är viktigt att fortsätta vara motvals i frågan.

          Vi har många gånger berört att viktiga miljöfrågor hamnar snett eller helt i bakgrunden när klimathotet ses som den enda stora miljöfrågan. Om du efterlyser hållbarhet, så är definitionerna inte alls entydiga och i bästa fall flytande.

    • Världen brinner därför att vi lämnat kunskap och fakta bakom oss. Vi måste tillbaks till respekt för kunskap och fakta. Risken är just nu överhängande att politiker helt tappar forfästet och går på hörsägen eller alternative facts som det heter i Trumps kretsar. Tappar vi begrepp som sanning och realiteter hamnar vi snart i tyrrani. Här en historieprofessors syn på saken http://time.com/4690676/donald-trump-tyranny/

      • mats says:

        Det där var en hemsk text som professorn totat ihop! Trump må vara en bit från perfekt, men han gör helt rätt och gör hela världens folk en tjänst som utmanar media och dess oheliga allians med socialistisk byråkrati.

        Läs hellre nobelpristagaren J. M. Coetzees bok “I väntan på barbarerna”. Skickligt beskriver han hur de som tror sig i kraft av vunnen elitstatus kan förvägra andra att ens påverka samhällsutvecklingen.

        • Breitbart News fick en föreläsning av Fred Goldman och där hittade nog Trump klimatfrågan att bygga på. https://www.youtube.com/watch?v=XEcnJFTxQcU
          Såna figurer har förmågan att hitta lik i garderoben/misskötta frågor – t.ex invandring – att bygga kampanj på. Men idag står det helt klart att Trump vill omvandla USA till en diktatur. De är illa ute. Timothy Snider är en mycket klok och historeiekunnig person. Tyvärr saknar många kunskap på det området också. Kunskap och fakta är det enda säkra vi har att hålla oss till. Alla konstiga föreställningsvärdar som att vi kan styra klimatet m.m. är farliga. Detta har blivit en religion eller del av en religion för de gröna som också har tappat markkontamten.

          • mats says:

            Vi är helt eniga om hur klimatfrågan är vad som skulle kunna beskrivas som fake news.

            Men tyvärr är våra mainstream media inbegripna i en omfattande förnekelse av verkligheten och därför producerar de nyheter och information som är så mycket värre än vad som förr kallades för vinklade. De är direkt missvisande, alltså falska.
            Media har fastnat i en självbild där de och endast de har rätt beskrivning av verkligheten. De har anlagt en värdegrundsdoktrin (faktaresistens) som inte är öppen för åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Det är mycket skadligt för vår demokrati.

            Patrik Engallu har en mycket läsvärd betraktelse i dagens Det Goda Samhället, där han ställer “åsiktsfrihetsdemokrati” mot “värdegrundsdemokrati”.
            https://detgodasamhallet.com/2017/03/18/den-stora-fragan/

        • Din kortfattade sågning av Sniders artikel är lätt att instämma i sedan man läst hans opus. Det selektiva ogillandet av Trump går inte att ta miste på och hans försvar av den numera hårt PK-styrda amerikanska pressen väcker berättigad förvåning. Hur blind kan en beläst professor vara, undrar man? Han kan sin historia, förvisso, men verkar helt obekant med dagens politiska realiteter.

  6. Jens says:

    Att CO2 är en växthusgas fastslogs redan 1860 genom noggranna vetenskapliga experiment av John Tyndall. Detta är vetenskaplig konsensus inom naturvetenskapen så om det råder inga tvivel.

    Att det inte är ett linjärt samband mellan koldioxid och temperaturökning i grafen du visar ovan beror högst sannolikt på de variationer i väderfenomenet El Niño/ La Niña som varit genom tiden.
    (t ex var starka år 1965-1966 och 1972-1973). För din kännedom gör dessa bl a att kallt vatten strömmar upp från större djup och därmed kyler ner luften.

    Bättre lycka med dina skriverier nästa gång.

    • mats says:

      Jens, nu blandar du fakta med fiktion! Tyndall visade att ATMOSFÄREN ger en växthuseffekt. Han identifierade korrekt vattenånga som den dominerande gasen i denna effekt. Koldioxid tillskrev han en liten men obetydligt effekt.
      Senare tiders fysiker har ifrågasatt om Tyndalls laboratorieuppsättning ger rätt bild av de enskilda gasernas växthuseffekt. Inga noggrant genomförda experiment i modern tid har kunnat påvisa att koldioxid har en växthuseffekt (Solheim).

      I sann vetenskap bekräftas inte hypoteser via konsensus. Ett sådant påstående skulle även Tyndall bekräfta.

      Det har framkommit mängder med uppgifter som gör att vi idag på vetenskapliga grunder kan avskriva IPCCs påståenden om att mänskliga utsläpp av CO2 skulle kunna åstadkomma en “katastrofal global uppvärmning”. I bästa fall skulle det kunna gå att med noggrann mätning finna en signatur från vår påverkan, inte mer.

      Någon anledning att bedriva klimatpolitik finns således inte.

    • @ Jens

      Tack för informationen.
      Jag känner väl till El Ninio och Ninia effekterna. Vi har nyligen haft en stark El Ninio och därför det lite avvikande vädermönstred. Den är nu på avtagande liksom solaktiviteten och sannolikt kommer vi att få en avkylning nästa vinter.

    • @Jens

      mats har redan gett dig ett bra svar.

      Jag vill bara tillägga att alla observationer av verkligheten – så som jag visar i del1- pekar mot att det är höjd temperatur i haven som driver ökad CO2 och inte det omvända. Dessa observationer har mångfalt större bevisvärde än gamla skakiga labbexperiment. Skakiga därför att instrumentering på den tiden inte var i närheten av vad vi har idag. Vidare kan vi konstatera att de temperaturer vi nu uppmäter inte alls är märkvärdiga historiskt sett. Se kurvan över historiska temperaturer i del1.

  7. Låt oss gratulera sign Sestir till sin välinformerade vänkrets. Men den är förstås långt ifrån representativ, så klimathysterin är nog inte besegrad riktigt än. Och jag förstår inte logiken i att efterlysa ett slut på krigiska konflikter för att kunna “reglera jordens klimat”. Om nu IPCC:s är hotbilder är falska eller starkt överdrivna, som vi tycks vara eniga om, behövs inga regleringar.

    Däremot tror jag att signaturen har en poäng såtillvida att nojans höjdpunkt redan kan ha passerats och att vi nu, efter Brexit och Trump, är på väg mot en generell tillnyktringsfas som överraskande snabbt kommer att göra slut på både tokvänstern och på dess siamesiska tvilling, klimatljugandet. Och inte minst viktigt: eliminera den skandalösa intellektuella prostitutionen på detta hårt politikerstyrda ämnesområde.

    I likhet med Mats J vill jag också ifrågasätta Mats P:s påstående att det “står helt klart att Trump vill omvandla USA till en diktatur”. Ett mer relevant och närliggande bekymmer är, menar jag, att gamla Sverige inte längre är en reell demokrati utan måste beskrivas som en de-facto-diktatur. Med en i nästan allt, även i klimatpolitiken, enig 7-klöver vid makten. Särskilt anmärkningsvärt, förvisso, att våra förment borgerliga partier godkänt en klimatdoktrin som dels har tydlig vänsterprofil, och dessutom har noll effekt på klimatet. En ren symbolpolitik, en Potemkinkuliss, som gör AB Sverige hundratals miljarder fattigare, till ingen som helst nytta. Ett värre brott än något Trump hittills presterat.

    • Till Åke Sundström

      Sverige är ingen bra referens på demokrati. Det är vi helt överens om och här finns massor att förbättra. Däremot ser jag med sorg att USA:s konstitution är i fara. Trump vill bli av med vad som kallas “checks and ballances” samt även kritisk press. Till det ska läggas att Trump har knutit upp sig ekonomiskt till Putin och flera olegarker. Ny information kommer varje dag. På måndag hålls hearings med FBI och CIA. Vi får se vad som kommer fram där. Men det är bara en försmak på vad som följer. Idag vet vi med säkerhet att Ryssland var djupt involverad i valkampanjen och det med full vetskap om detta i Trumplägret.

      Det här är ett gigantiskt ämne och vi får ta den debatt vid sidan om klimatfågan.

      • mats says:

        Som sagt, vi får säkert anledning att återkomma till amerikansk politik. Trump utmanar den politiska etablissemanget, där han är en katt bland hermelinerna. Så möts han också av en veritabel “shitstorm” från etablissemanget.
        Den information vi möts av är verkligen helt olika och motsägelsefull beroende på vilken publikation man läser.

        • robert says:

          Är det inte lite märkligt att betrakta en miljardär med en administration fullsmockad med folk från Wall Street och militäretablissemanget som anti-etablissemang!?

          T tillhör etablissemanget. Punkt slut.

          Jag kan förresten hålla med om fler borde läsa Timothy Snyder.

          • mats says:

            Det är en viss skillnad på det ekonomiska etablissemanget i New York, där Trump är etablerad, och det politiska etablissemanget i Washington.
            Kan du inte se det?

            • robert says:

              Herr Grumpf och hans pappa hade alldeles utmärkta relationer med en korrupt politisk establishment i New York. Låtsas inte om något annat.

              Visst ser jag skillnaden mellan Washington och New York. Den förre är det senares förlängda arm.

              • mats says:

                I förhållande till det politiska etablissemangets förödande konsensus om klimathotet är Trump en normbrytare.
                Det är just på den punkten vi hoppas han ska infria sina löften och därmed frälsa världen från den största idiotin sedan religion uppfanns.

                • robert says:

                  Ja, det finn alltid folk som önskar sig en frälsare.

                  Den roligaste politisk karikatyr jag såg inför usa-valet visade ett skock får i en hage som tittar beundrande på valreklam på en stor billboard och ett av fåren säger “He tells it like it is!” medan vargen på billboarden säger “I’m going to eat you.”

                  I en annan version säger fåret “Jag ska ge herden en käftsmäll och rösta på vargen.”

                • mats says:

                  Jo, amerikanska karikatyrtecknare är vida överlägsna de svenska idag. Det gäller även de som häcklar åt andra hållet.
                  Våra har inte hållit världsklass sedan EWK, Lindén och Ströyer slutade.

                  Nu är i vart fall Trump i förarsätet, vi kan bara vänta och se vad det blir av det.

      • Hade nog väntat mig att du skulle medge att din beskrivning av USA:s nye president var en klar överdrift. Man bör nog akta sig för att ifrågasätta resultaten av fria val i andra demokratiska stater, men med större rätt diskutera om en viss författning eller andra omständigheter innebär att folkstyret förvandlas till ett dåligt skämt. Som i Sverige t ex – i klart högre grad än i USA, där konstitutionen är helig medan ingen här tycks bekymra sig om de flagranta brotten mot våra grundlagar och rättsprinciper.

        Ett “gigantiskt ämne”, förvisso, detta demokratiska tema, men min poäng är att de två aspekterna är intimt sammanflätade. Det svenska folkstyrets tydliga förfall och en blocköverskridande indoktrinering om den blandekonomiska svenska modellens förmenta förtjänster förklarar att Sverige i dag har världens mest extrema och välståndsförstörande klimatpolitik. SAP:s försök att dölja 12-reaktorprogrammets förluster är ytterligare ett motiv, kanske det allra viktigaste, uppbackat också av 60-talets högerparti som ville ge ASEA-Atom en hjälpande hand.

        Du har säkert noterat att vi är tämligen ensamma om att straffbeskatta CO2-utsläppen. Våra skattesatser är högre än i något annat land, trots minimala utsläpp av en gas som inte bara är ofarlig utan själva grunden vår existens. Den svenska klimatdårskapens offer är i första hand våra barnbarn och dagens grundlurade fattigpensionärer. Ett mer akut och näraliggande bekymmer än spekulationer om Trumps demokratiska renlärighet.

        • @ Åke

          Det är inte jag som är kritisk till valet i USA. Det sköter de själva alldeles utmärkt och jag ligger bara på medhörning. Det kommer överraskningar, det kan jag garantera.

          Jag är också bedrövad över den svenska politiken men har inte ägnat mig så mycket åt den de senaste åren. Däremot har jag föjt USA:s politiska turer desto noggrannare. Sannolikt beror det på att jag bott 13 år i USA och att båda mina barn bor i USA och är medborgare där.
          I början såg jag det positiva i den uppstädning som Trump aviserade men det blev något helt annat. Det är grovt kriminella saker det handlar om nu och Nixons Watergate är en svag västanvind i förhållande till den storm som nu blåser upp. Via svenska media får vi mycket lite information. För att få veta vad som händer där måste man följa flera olika kanaler, siter och tidningar.

          Timothy Snider är nog inte så fel ute.

          • Mats, att du så länge bott i USA gör mig än mer förvånad över att du tror att Trump har för avsikt är “att omvandla USA till en diktatur”, d v s avskaffa den konstitution alla amerikaner påstås vara så i eniga om att hylla och respektera, tvärs över partilinjerna. Och nu lägger du till att det handlar om det handlar om “grovt kriminella saker”. I stil med en statskupp? För en sådan måste väl till för att införa diktatur? Är det överraskningar av det slaget som du förutspår, till och med garanterar?

            Jag frestas föreslå en vadslagning, men din hypotes tycks mig alltför skrämmande för sådana frivoliteter. Så låt oss i stället bordlägga ämnet och invänta historiens facit. Det måste ju komma ganska snart, om nu Trump skall hinna etablera sin variant av Hitlers tusenåriga rike.