Det är inte alltför ofta som ett auditorium glömmer att ta paus, att ta avbrott för kaffe, eller att sitta blick stilla i 3 timmar utan att vare sig hosta, gå på toaletten eller titta på klockan. Ett sådant ”heligt tillfälle” infann sig i kommunhuset i Umeå under tisdagskvällen. Orsaken till tillståndet ovan beskrivet, berodde på minst två orsaker: föredragshållaren juristen Lars Höglund och ämnet ”Pensionärernas livskvalité.”
Lars Höglund med bakgrund som jurist och personalansvarig samt VD under sin ännu aktiva arbetskarriär, kunde förmedla på ett lättförståeligt och engagerat sätt sin kunskap om svenska myndigheters stöld och tillämpning av vår pension, dess tillkomst, uppgång och för närvarande förtvinande tillstånd.
När Lars berättade om nuvarande politiska ”ambitioner”, och för allmänheten avsiktligt dolda fakta, blev de flesta åhörares ansikten betydligt längre än ”eljest”. Då ska man också veta att salen var till sista stolen fylld med åhörare.
Det blev enkelt att begripa att den (kanske enda) ändringen av myndighetsåtgärd som skulle kunna bromsa och på lång sikt återföra pensioner, de äldres livskvalitet , och Sverige till en något bättre och stabilare nivå är vi, Sveriges medborgare. Detta blev självförklarade under föreläsningen. Det är bara rösten i urnan som skapar skillnaden. (Men med god kunskap om dagens pensionssystem kan människor i arbete ändå undvika de största fällorna att fastna i före pensionsdagen, underströk Lars.)
Den andra delen av föreläsningen befäste den förtätade stämningen i lokalen, ja .. till och med ökade den. Den delen handlade om hur vi som innevånare i landet, enkelt, oåterkalleligen och fullständigt kan förlora alla våra personliga och mänskliga rättigheter, utom vår rösträtt.
Lars berättade att till exempel: om förmyndare som på grund av bristande utbildning eller oförstånd inte kan eller hinner utföra sitt arbete, så skulle detta kunna inverka negativt för de sjuka och/eller friska människor vilka de är satta att förvalta över. Kanske felaktiga beslut också drabbar oss någon gång beroende på kommuners, landstings, och läkares ofullständiga handläggning som enda orsak . Fall av sådan art har från tid till tid beskrivits av dagspressen i både possitiva och negativa ordalag..
Det finns minst två handlingar att upprätta som måhända är lika viktiga för människors värdiga fortlevnad och åldrande, lika viktiga som pass och testamente. Lars berättade att utan SD:s arbete i riksdagen, så hade åtminstone en av dessa ändringar av lagen inte kommit tillstånd, ett tillägg i lag [2017:310] som kan säkerställa ett värdigt och tryggt liv efter det att demens och olyckor utan urskillnad griper tag i våra liv.
Information om dessa ovan sagda handlingar kan förmedlas vid kontakt med SD Umeåregionen via epost på vår kontaktsida på denna webplats.
Avslutningsvis ETT STORT TACK TILL LARS HÖGLUND och mer än mycket välkommen åter.
Umeå februari 2018 //Admin.