Ja, jag vet – vi har diskuterat detta epitet här tidigare, och det är inte nytt.
Men septembernumret av Physics Today har en Editorial baserad på ovanstående tema, som bör vara fritt läsbar. Jag blev lite förvånad att se sådant tas upp här, då ju PT (som är medlemstidskrift för American Physics Society) under åren har varit ganska så vinklad mot klimatalarmism, liksom APS ledning.
Här tar man upp en gammal tråd, som också verkar ha tystats ned och glömts bort, nämligen att livsförutsättningarna på Jorden så småningom försvinner på olika sätt (växande Sol, förlust av vatten etc) – inklusive mineralisering av atmosfärens koldioxid.
Det har ju varit närmast tabu att på minsta sätt antyda att koldioxiden är livsnödvändig, och en bristvara för växterna på land och i haven, vilka är basen för annat liv på Jorden. Man får inte störa den massiva propagandan, riktad mot allmänhet och politiker.
Lite överraskande för mig dyker James Lovelock upp som pionjärförfattare till idéer att koldioxiden en dag kommer att ta slut via mineralisering, och att livet som vi känner det av denna anledning kommer att upphöra (han har ju ofta citerats som klimatalarmist – se Wikipedialänken ovan). Han utvecklar sina tankar i en Nature-artiikel från 1982, ”Life span of the Biosphere”.
Abstract: ”There has been life on Earth for at least 3,500 Myr but the assumption that a comparable future lies ahead may not be justified. Main sequence stars appear to increase their burning rate as they age. Thus the Sun, if a typical star, can be predicted to have increased its output by 30% since the Earth’s origin 4,500 Myr ago1. The maintainance of an equable climate since life began probably required some means of planetary thermo-stasis. The Gaia hypothesis proposed by Lovelock and Margulis2 included an unspecified biological means for climate control. Walker et al.3 suggests an abiological automatic thermostasis in which the atmospheric abundance of CO2, a greenhouse gas, adjusts to resist the warming tendency of the increased solar flux. Here we discuss possible links between the biological and geological control mechanisms. It is clear that whatever the mechanism, atmospheric CO2 is now close to its lower limit of partial pressure, so the biosphere may soon, in geological terms, be exposed without protection to the predicted progressive increase of solar luminosity.
Lovelocks tankar följdes 10 år senare upp av andra, via mer omfattande beräkningar, också i Nature, ”The life span of the Biosphere, revisited”. Ja – det ligger långt fram i tiden, och man kan inte vara så säker på att alla resonemang är helt giltiga. Men visst har koldioxidhalten i atmosfären en gång varit mycket högre – jag har själv hört en siffra på 80% – innan fotosyntesen ändrade allt. Nu är det bara 400 miljondelar – där mänskliga fossilbränslenyttjandet anses ha ökat halten från de tidigare ca 300 miljondelarna (280 miljondelar påstår vissa – och att det så varit konstant så i snart en miljon år innan dess – jag finner själv detta mycket svårt att tro på).
Ämnet togs också upp i en mycket se- och lyssningsvärd video med Patrick Moore – en av grundarna av Greenpeace (- vi har tagit upp den här tidigare http://www.klimatupplysningen.se/2015/11/09/patrick-moore-om-koldioxid/). Han tar upp och utvecklar Lovelocks tankar mot slutet av sitt föredrag
Ja, det finns ännu tid att rädda Jorden – genom att tillföra koldioxid till atmosfären – det tycks till dags dato ge en respit på ca 10 miljoner år – och kanske det kan rädda oss från ett mycket mer närliggande hot i tiden – en ny istid.
Vad tycker KU’s läsare?
Tillägg den 1.10: Jag noterade just en nyare video med Patrick Moore (20 min) – lite bredare om sammanhangen, propagandan och annat.