Sveriges demografi

Sverige uppnådde 10 miljoner invånare den 20 januari 2017 enligt Statistiska centralbyrån^[1] och en befolkningstäthet på 21,9 invånare per kvadratkilometer. Det är därmed det land som har den 84:e största folkmängden, men bara den 152:a högsta befolkningstätheten. Befolkningstätheten är betydligt högre i södra än i norra Sverige; kring Mälardalen och i Öresundsregionen är befolkningen särskilt koncentrerad. Omkring 84 procent av befolkningen bor i tätorter.^[2] Den 31 december 2014 hade 21,5 procent av Sveriges befolkning utländsk bakgrund (utrikes födda eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar).^[3] Använder man den äldre definitionen av personer med utländsk bakgrund (minst en förälder född utomlands) uppgår antalet personer med utländsk bakgrund till 3 060 116 eller 30,6 procent av Sveriges befolkning (2017).^[4]

Grunddata

Sverige uppnådde 10 miljoner invånare den 20 januari 2017 enligt Statistiska centralbyrån; i siffran inräknas inte personer som ej är medborgare i ett EU-land och vilka saknar uppehållstillstånd på minst 12 månader^[5]. Befolkningen översteg nio miljoner den 12 augusti 2004. Ökningen beror till största delen på ökad invandring^[6][7] men också på ökade födelsetal^[8]. Prognosen framöver är att befolkningen når 11 miljoner år 2024 och 12 miljoner år 2040.^[9]

• Antal invånare 9 995 153 (2016)
• Befolkningstillväxt: 1,46 procent (2016)
• Fruktsamhet: 11,8 födda per 1 000 invånare (2016)
• Dödlighet: 9,2 döda per 1 000 invånare (2016)
• Migrationstakt: 1,65 migranter per 1 000 invånare
• Andel personer med utländsk bakgrund (ej inkl. en utlandsfödd förälder): 23,1 procent ^[10]
• Andelen utrikes födda: 17,9 procent (2016)

• Summerat fruktsamhetstal: 1,85 barn per kvinna (2016)
• Spädbarnsdödlighet: 2,49 dödsfall per 1 000 levande födda (2016)

• Förväntad livslängd vid födsel: 81,18 år
  • Män: 78,86 år
  • Kvinnor: 83,63 år

This is a heading

Medellivslängden i Sverige har mellan 1988 och 2008 ökat med 4,95 år för män och med 3,19 år för kvinnor. Därmed har skillnaden mellan könen minskat med 1,76 år.^[11]

Civilstånd

Den 31 december 2016 fördelades Sveriges befolkning på följande sätt i avseende på civilstånd:^[12]

Civilstånd 31 december 2016	Antal	Andel (%)	Varav män	Kvinnor
Ogifta	5 257 563	52,60	2 820 248	2 437 315
Gifta	3 329 589	33,31	1 672 460	1 657 129
Skilda	967 638	9,68	420 985	546 653
Änkor/änklingar	440 363	4,41	99 654	340 709

Åldersstruktur

• 0–14 år: 1 760 994, 17,62 procent (varav män: 905 662; kvinnor: 855 332)
• 15–24 år: 1 169 791, 11,70 procent (varav män: 607 596; kvinnor: 562 195)
• 25–54 år: 3 943 671, 39,46 procent (varav män: 2 013 670; kvinnor: 1 930 001)
• 55–64 år: 1 143 840, 11,44 procent (varav män: 573 974; kvinnor: 569 866)
• 65 år och äldre: 1 976 857, 19,78 procent (varav män: 912 445; kvinnor: 1 064 412)

Siffrorna avser förhållandena den 31 december 2016.^[12]

Könsfördelning

• 0–14 år: 1,05 män per kvinna
• 15–24 år: 1,08 män per kvinna
• 25–54 år: 1,04 män per kvinna
• 55–64 år: 1,01 män per kvinna
• 65 år och äldre: 0,86 män per kvinna
• Hela befolkningen: 1,01 män per kvinna

Siffrorna avser förhållandena den 31 december 2016.^[12]

Historia

Fördjupning: Sveriges historiska befolkning

Folkmängden i Sverige år 1805 uppskattas till 3 465 000, inklusive Pommern (145 000) och de finska länen (895 000). Egentliga Sverige (inom dagens gränser) hade 2 425 000 invånare. Som en jämförelse hade Danmark och Norge sammantaget 2 500 000 invånare och Storbritannien 17 325 000 invånare. Befolkningstätheten i Sverige var 4,3 invånare per kvadratkilometer. I övriga Europa var den i medeltal 17,4 invånare per kvadratkilometer. Den årliga befolkningstillväxten uppgick till cirka 30 000 personer. Emigrationen från Sverige till Nordamerika innebar att ungefär 1,5 miljoner svenskar utvandrade från 1800-talets mitt till tidigt 1920-tal.

Inom Sveriges nuvarande gränser har den historiska folkmängden uppskattats till följande värden (inaktuell källa):^[13]

Vid utgången av år	Folkmängd	Årlig tillväxt
		Totalt	Promille
1570	900 000	—	—
1650	1 225 000	4 063	3,86
1700	1 485 000	5 200	3,86
1720	1 350 000	−6 750	−4,75
1755	1 878 000	15 086	9,48
1815	2 465 000	9 783	4,54
1865	4 099 000	32 680	10,22
1900	5 140 000	29 743	6,48

Totalsiffror 1749–2005

• Födda: 26 221 906
• Döda: 18 736 287
• Invandrade: 2 951 853
• Utvandrade: 2 887 193
• Gifta: 8 095 507
• Skilda: 1 035 309

Etnicitet

Av dem som bor i Sverige permanent har 70 procent två föräldrar som fötts i Sverige. Av permanentboende har 22 procent utländsk bakgrund, det vill säga två föräldrar födda utomlands eller båda hitflyttade.^[15] Ungefär tre fjärdedelar av dessa är själva födda utomlands, den största gruppen i Finland.

Folkgrupper vid sidan av svenskar och olika sentida invandrargrupper är bland annat samer i den nordliga delen av landet, finnar, romer och judar.^[16] Under 1900-talets senare hälft och början på 2000-talet har immigrationen varit främst från Danmark, Norge, Tyskland, det tidigare Jugoslavien, Iran, Irak, Libanon, Vietnam, Chile, Eritrea, Somalia, Syrien och Palestina.

De första grupper som bosatte sig i Sverige var de grupper av jägare-samlare som följde inlandsisen norrut in i Sverige för mellan tolv- och trettontusen år sedan. Invandringen av olika folkgrupper till Sverige fortsatte sedan fram till bronsåldern för sextusen år sedan, då de folkgrupper som senare kom att bli svenskar bildades. Samerna är en etnisk grupp som invandrade som tidigast för cirka åttatusen år sedan till norra Sverige. I norr invandrade tidigt även finsktalande folk från öster, vilka blev tornedalsfinnar. Bland invandrare i historisk tid märks sverigefinnar (i till exempel Stockholm, Rättviks finnmark och Orsa finnmark), romer och judar; de två senare folkgrupperna har funnits i Sverige sedan 1500- och 1600-talen. Även en liten grupp valloner invandrade under tidigt 1600-tal, men de 900 individer som bosatte sig permanent assimilerades snabbt in i den svenska folkgruppen.^[17] Fram till 1960-talet hade Sverige en av världens mest homogena befolkningar. Efter andra världskriget har invandringen till Sverige ökat kraftigt med växande grupper av framförallt finländare, norrmän, danskar, kroater, albaner, serber, bosnier, libaneser, turkar, irakier, iranier, kurder, assyrier/syrianer, chilenare, greker och somalier, till att börja med^[16] på grund av arbetskraftsbehovet i den växande svenska industrin och tjänstesektorn, senare på grund av flyktingmottagande.

Mot bakgrund av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter erkände Sveriges riksdag 1999 samer, tornedalsfinnar, sverigefinnar, romer och judar som nationella minoriteter, på grund av dessa folkgruppers långvariga historiska förankring i Sverige.

Språk

Detta avsnitt är en sammanfattning av Språk i Sverige

I Sverige är svenska lagstadgat huvudspråk sedan 2009, och har haft denna status de facto sedan urminnes tid; däremot är det inte fastställt som officiellt språk vilket är vanligt med huvudspråken i många andra länder. Nationella minoritetsspråk är finska, samiska, meänkieli, romani och jiddisch. Det svenska teckenspråket har också ett särskilt skydd i Språklagen. Därutöver talas bland annat albanska, bosniska, kroatiska, makedoniska, serbiska, arabiska, assyriska/syrianska, persiska, spanska, engelska, somaliska, tyska, nederländska, polska, portugisiska, ungerska, kurdiska, grekiska, franska, thai och turkiska i Sverige.

99 procent av invånarna uppskattas ha varit läs- och skrivkunniga år 1979.

Religion

Religionsfrihet i Sverige är en av de grundläggande rättigheterna i svensk grundlag. En majoritet av dem som bor i Sverige (drygt 63 procent^[18]) är medlemmar i Svenska kyrkan, vars villkor och existens fastställs i bland annat Lag om Svenska kyrkan, som började gälla år 2000 då staten och kyrkan skildes åt. I Sverige finns flera andra trosåskådningar representerade, främst till följd av immigration från andra delar av världen. Några större grupper är romerska katoliker, diverse ortodoxkristna riktningar och muslimer.

Sverige är ett av världens mest sekulära länder. Endast 23 procent av befolkningen uppger att de tror på en gud.^[19] Genom de senaste årtiondenas invandring har antalet muslimer och katoliker ökat kraftigt i Sverige. Omkring en halv miljon människor i Sverige har sina rötter i muslimska länder och miljöer, varav knappt en tredjedel beräknas vara i någon mån utövande muslimer och islam är numera den näst största religionen. Antalet utövande katoliker beräknas till omkring 150 000, varav en stor majoritet är första eller andra generationens invandrare.^[20]

Trostillhörigheter

Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2017-01) Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet eller diskutera saken på diskussionssidan.

Eurobarometern Poll 2005^[19]:

• Protestanter 41 procent
• Andra kristna 9 procent
• Katoliker 2 procent
• Ortodoxa 1 procent
• Buddhister 1 procent
• Muslimer 3 procent
• Ateister 13 procent
• Agnostiker 30 procent

Se även

• Lista över Sveriges historiska befolkning
• Befolkningsutveckling i Göteborg

Referenser

Noter

 

 

 

Norges demografi

Norges demografi er den statistiske beskrivelsen og analysen av befolkningen bosatt i landet Norge, og dens aldersmessige, kulturelle og sosiale utvikling som gruppe. Demografien i Norge studeres særlig av Statistisk sentralbyrå, men også som implisitt forskningsfelt ved forskningsmiljøer innen samfunnsøkonomi, by- og regionutvikling, arbeidsmarked, handel og samferdsel. Demografien og den demografiske utviklingen i Norge er viktig input til svært mye planlegging av infrastruktur, dimensjonering av utdanning, helsevesen, aldersomsorg og en rekke andre offentlige og private tjenester.

Folketallet 1. januar 2017 var ifølge Statistisk sentralbyrå 5 258 000 personer, en økning på 44 300 i løpet av 2016. Det var 559 000 utenlandske borgere bosatt i landet 1. januar 2017.^[2]

I 1665 hadde Norge 440 000 innbyggere, i 1822 passerte folketallet én million. De neste millionene ble passert i 1890, 1942, 1975 og fem millioner i 2012.

Det er anslått av SSB at Norge vil nå seks millioner i år 2030.^[3]

Folkemengde

Tabellen nedenfor og figurene til høyre viser utviklingen i folketallet i Norge over tid. Nedgangen fra 1300 til 1500 skyldes hovedsakelig svartedauden som kom til Norge i 1349, og senere pestepidemier frem til 1645. Fra 1500-tallet av økte befolkningen igjen, og i 1660 var det over dobbelt så mange mennesker i Norge som det var bare 150 år tidligere.^[4] Tallene for befolkningen i tiden mellom 1000 og 1500 er basert på meget løse beregninger og antagelser. Det første manntallet ble tatt i 1664, mens den første folketellingen ble avholdt i 1769.

1000: 100–200 000
1300: 300–450 000
1500: 140–200 000
1665: 440 000^[5]
1701: 504 000
1769: 724 000
1801: 883 487
1822: 1 000 000
1823: 1 013 000
1855: 1 490 047
1860: 1 596 000
1870: 1 758 000
1880: 1 923 283
1889: 2 000 000
1890: 2 004 102

Antall tusen innbyggere i Norge ved inngangen til hvert århundre.

1900: 2 240 032
1910: 2 390 402
1920: 2 649 775
1930: 2 815 164
1940: 2 953 028
1942: 3 009 000
1946: 3 123 338
1950: 3 250 000
1960: 3 568 000
1970: 3 863 000
1975: 4 007 000
1980: 4 079 000
1990: 4 233 000
2002: 4 525 000^[6]
2005: 4 631 800
2010: 4 858 200
2012: 5 000 000 (19. mars 2012)^[7]
2017: 5 258 317 (1. januar 2017)^[8]

Fødsler og døde

I 2014 var det 59 100 fødsler^[9] og 40 400 døde.^[10] Noe som ga et fødselsoverskudd på 18 700. Fødselsoverskuddet var i 2014 lavere enn de første tre tiåra etter krigen, og større enn på 1980-tallet.

Historisk oversikt

År	Levendefødte	Dødsfall	Fødselsoverskudd
1900	66 230	35 350	30 880
1915	58 980	33 430	25 550
1925	54 070	30 480	23 590
1935	41 320	29 750	11 570
1946	70 730	29 220	42 510
1960	61 880	32 540	29 340
1970	64 550	38 720	25 830
1975	56 350	40 060	16 290
1980	51 040	41 340	9700
1985	51 130	44 370	6760
1990	60 940	46 020	14 920
1995	60 290	45 190	15 100
2000	59 230	44 000	15 230
2005	56 760	41 230	15 530
2010	61 440	41 500	19 940

Tallene i tabellen er hentet fra Statistisk sentralbyrås Statistisk årbok for 2013. Tabell 048.^[11]

Flyttinger

Innflytting og utflytting

Det ble registrert 75 800 flyttinger til Norge i 2013 og 35 700 flyttinger fra landet. Nettoinnvandringen endte dermed på 40 100, noe som ble betegnet som høyt.^[12] Innvandrerne fra Polen utgjorde den største gruppen med 10 500. På de neste to plassene kom Litauen og Sverige med henholdsvis 5 573 og 5 271. Fra Afrika kom det flest innvandrere fra Somalia og Eritrea, med henholdsvis 2 765 og 2 729. Fra Asia kom det flest fra Filippinene med 2 815.^[12]

Det var størst prosentvis nettoinnflytting fra land i den tredje verden, mens den var minst fra vestlige land som Sverige og Tyskland.^[12]

Det kan ellers nevnes at 8 855 av de som innvandret var norske statsborgere som hadde bodd i utlandet, mens 10 680 norske statsborgere utvandret.^[12]

År	Innflytting	Utflytting	Overskudd/underskudd
1951	6046	10 172	-4 126
1960	13 536	18 681	-5 145
1970	17 383	18 352	-969
1975	19 209	14 287	4 922
1980	18 776	14 705	4 071
1985	21 858	15 630	6 228
1990	25 494	23 784	1 710
1995	25 678	19 312	6 366
2000	36 542	26 854	9 688
2005	40 148	21 709	18 436
2010	73 852	31 506	42 346

Tallene i tabellen er hentet fra Statistisk sentralbyrås Statistisk årbok for 2013. Tabell 48.^[11]

Intern flytting

Det var stor innenlandsk flytteaktivitet i befolkningen i 2013. Antall innenlandske flyttinger over kommunegrensene økte til 235 000. Dette var det høyeste antallet noen gang, og 4 500 flere enn i 2012. Innenfor kommunene var det 432 100 flyttinger, 5 700 færre enn i 2012 og det nest høyeste noen gang.^[12]

Flyttingene i 2013 bidro til en ytterligere sentralisering av bosettingen, og per 1. januar 2014 bodde 68 prosent av befolkningen i de 150 mest sentrale kommunene.^[12]

Østfold og Akershus skilte seg ut med et samlet innenlandsk flytteoverskudd på 5 000 i forhold til resten av landet. Dette er fylkene der en i tillegg til egne arbeidsplasser har kort pendleravstand til Oslo. Åtte av fylkene hadde innenlandsk flytteoverskudd, og de andre 11 fylkene hadde innenlandsk nettoutflytting, det flyttet flere ut til de andre delene av landet enn det flyttet folk inn fra resten av landet.^[12]

Flyttetapet var størst i Oslo og Nordland, med 1 300 flere utflyttinger enn innflyttinger i hvert av fylkene. Mange av dem som flyttet fra Oslo, flyttet til Akershus, mens de som flyttet ut av Nordland, oftest flyttet adskillig lengre. I prosent av folketallet var flyttetapet størst i Sogn og Fjordane, deretter fulgte de tre nordligste fylkene.^[12]

Kjønn og alder

Den 1. januar 2011 var det for første gang registrert så vidt flere menn enn kvinner i Norge siden de eldste befolkningstallene fordelt på kjønn ble gjort i 1769. Av folkemengden i hele landet var 25,3 prosent under 20 år, 61,7 prosent var i aldersgruppen 20-66 år, og 12,9 prosent var over 66 år.

I 2015 var gjennomsnittalderen for kvinner ca 84 år og for menn ca 80 år. Levealderen i Norge har økt jevnt siden 1846. På 1950-tallet stoppet framgangen nesten opp, før levealderen så begynte å øke igjen rundt 1970.^[13] Samme undersøkelse viste at levealderen var høyest på Vestlandet og lavest i Finnmark, Østfold og Hedmark.^[14]

Byer og urbanisering

Norges ti største byer etter kommunens og tettstedets folketall:

Rangert	Navn	Folketall kommune[15]	Folketall tettsted[16]	Areal kommune km²	Areal tettsted km²
1	Oslo	666 759	988 873	427.01	267.44
2	Bergen	278 556	254 235	445.19	87.17
3	Trondheim	190 464	180 557	323.09	57.32
4	Stavanger	132 729	220 943	68.01	78.34
5	Kristiansand	89 268	61 536	261.41	24.91
6	Fredrikstad	80 121	111 267	284.45	58.22
7	Sandnes	75 497	Stavanger	285.72	Stavanger
8	Tromsø	74 541	38 980	2477.06	13.12
9	Drammen	68 363	116 446	135.47	51.23
10	Sarpsborg	55 127	Fredrikstad/Sarpsborg	379.69	Fredrikstad/Sarpsborg

[vis] Norges største kommuner etter befolkning

[vis] Norges største kommuner etter areal (km²)

[vis] Norges største tettsteder

Etnisitet og nasjonalitet

Norges demografi er preget av at Norge er et relativt lite land hvor flesteparten av befolkningen er etniske nordmenn. Det har alltid bodd flere ulike grupper av samer over hele Den skandinaviske halvøy, på norsk side tradisjonelt sørover til Femunden i Engerdal. I tillegg har det tilkommet fem offisielle nasjonale minoritetene i Norge: romanifolket (tatere), roma (sigøynere), jøder, kvener og skogfinner. Innvandrerbefolkningen i Norge utgjør i dag rundt 17 prosent av befolkningen,^[17] etter å ha økt betydelig siden slutten av 1900-tallet.^{[trenger referanse]} Etter 1970 har det også kommet innvandrere fra langt flere forskjellige og geografisk fjernere områder, som pakistanere, kurdere, iranere, irakere, tamiler, singalesere og somaliere.

Innvandrere

Se også: Innvandrere i Norge

Det var 1. januar 2012 655 170 personer med innvandrerbakgrunn i Norge, det vil si personer født i utlandet og personer født i Norge av to foreldre født i utlandet.^[18]

Antall personer i de største innvandrergruppene i Norge pr. 1. januar 2014. Kilde SSB

Andelen av innvandrere i befolkningen er størst i Oslo-området, og om lag 24 prosent av hovedstadens innbyggere er innvandrere.

Statistisk sentralbyrå har estimert veksten i innvandrerbefolkning (definert som første- og andregenerasjons innvandrere) i perioden frem til 2060, og har kommet opp med tre alternativer. Det forutsettes i alle alternativer at netto innvandring pr. år vil holde seg flat i perioden frem mot 2060. Tallene viser at innvandrerbefolkningen vil vokse sterkt, fra 365 000 i dag til mellom 1 og 2 millioner i 2060, alt avhenging av hvilket av alternativene man bruker.^[19]

Utenlandske statsborgere

De største gruppene med utenlandske statsborgere bosatt i Norge i 2007 kom fra Sverige, Danmark og Polen.

Antall tusen utenlandske statsborgere i Norge i 2007.[20]

Se også

• Folketelling

Litteratur

• Espen Søbye, Folkemengdens bevegelse 1735-2014 : en tabellstudie, Oktober 2014 ISBN 978-82-495-1359-8

Eksterne lenker

• Statistisk sentralbyrå: Befolkning

Referanser

 

Danmarks demografi

Faktaboks

Aldersfordeling
0-14 år	18,9 %
15-64 år	66,2 %
65- år	15 %
Middelalder (median)
I alt	39,2 år
Mænd	38,3 år
Kvinder	40,2
Levealder
Befolkning	77,44 år
Mænd	75,17
Kvinder	79,83
Aids
Udbredelse	0,2 %
Antal	3.800
Dødsfald årligt	under 100
Befolkningstilvækst	0,35 % årligt
Antal fødsler	11,59/1.000 indbyggere
Dødsfald	10,53/1.000 indbyggere
Børnedødelighed	4,63/1.000 fødsler
Fertilitet	1,74 fødsler/kvinde
Analfabetisme	Ingen

Der bor cirka 5,4 millioner mennesker i Danmark, primært af skandinavisk oprindelse. Der er små befolkningsgrupper af inutier (fra Grønland), færinger og immigranter. Rigsdansk tales i hele landet, dog er der små mindretal som har et andet sprog som hovedsprog for eksempel tysk ved grænsen til Tyskland. Øvrige mindre sprog er færøsk og grønlandsk (Inuit dialekt). Der er også en række dialekter med begrænset geografisk udbredelse. Udbredelsen af disse dialekter er dog i kraftig tilbagegang. Engelsk er det primære andet sprog.

Næsten en fjerdedel af befolkningen bor i hovedstaden København.

Dødsårsager
En af de væsentligste dødsårsager i Danmark er kræft, som i 2001 stod for 26,8 % af samtlige dødsfald. Hjertelidelser er den næstmest udbredte dødsårsag med cirka 25 % af samtlige dødsfald.

507 danske mænd og 220 danske kvinder begik i 2001 selvmord.

Religion
Omkring 83 % af danskerne er medlem af statskirken, Den Danske Folkekirke (2006 tal). De øvrige religioner er primært andre kristne trosretninger, men der er også jøder, muslimer (3,3 %) og enkelte andre trosretninger.

Andre udgør cirka 13,1 % og dækker hovedsagelig over personer som ingen religion har.

I førhistorisk tid og nogle år op i middelalderen havde man i Danmark ligesom i resten af Skandinavien asatroen, også kendt som nordisk mytologi. Asatroen er godkendt som registreret trossamfund i Danmark. Som et levn fra disse tider er ugedagene opkaldt efter de gamle nordiske guder, mandag: månens dag, tirsdag: Tyrs dag, onsdag: Odins dag, torsdag: Thors dag, fredag: Frejas dag, lørdag: Loke eller Lodirs dag, søndag: solens dag.

---