Sida Semantik
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-DelaLika 3.0 Unported Licens. Författarens egna texter omslutes av » « tecken.
En semantisk betraktelse över svunnen retorik
Källbelagda citat. (Hämtade från Wikiqquote: https://sv.wikiquote.org)
”Om frihet betyder någonting alls, betyder det rätten att säga till människor vad de inte vill höra.” ~ George Orwell
.
→ nas gk grund: tankar om frihet_bak_läst_20180204 omkastade stycken.odt
Källbelagda citat
Vi har inte något annat att frukta en fryktan själv |
förutom fruktan själv |
Franklin D. Roosevelt (1882–1945)
Fruktan
”Friheten att kritisera idéer – vilken idé som helst, även om de är uppriktigt hållna övertygelser – är en av de fundamentala friheterna i samhället. Och lagen som försöker säga att du kan kritisera eller förlöjliga idéer så länge de inte är religiösa idéer är sannerligen en väldigt egendomlig lag. Det visar på främjandet av idén att det bör finnas en rätt att inte bli förolämpad. Men enligt min åsikt är rätten att driva med något mycket viktigare för ett samhälle än rätten att inte bli förlöjligad, eftersom det första är frihet och det senare förtryck.” ~ Rowan Atkinson
”Förtrycket av någon person för hans åsikters skull har sällan haft någon annan effekt än att fixera de åsikterna djupare och göra dem viktigare.” ~ Hosea Ballou
”Yttrandefrihet innebär att du inte skall göra något mot människor varken för åsikterna de uttrycker, eller för orden de talar eller skriver.” ~ Hugo Black
”Utan yttrandefrihet är inget sökande efter sanning möjligt… är ingen upptäckt av sanning användbar… Bättre ett tusenfalt missbruk av yttrandefrihet än förnekelse av yttrandefrihet. Missbruket dör på en dag, men förnekandet slaktar livet av folket, och begraver rasens hopp.” ~ Charles Bradlaugh
”Att försöka tysta en man är att hylla honom, för det är ett erkännande att hans argument är både omöjliga att bemöta och omöjliga att ignorera.” ~ John ”Birdman” Bryant
”Alla är för yttrandefrihet. Knappt en dag passerar utan att den prisas till skyarna, men en del personers uppfattning om den är att de är fria att säga vad de vill, men om någon annan säger någonting tillbaka, är det en skandal.” ~ Winston Churchill
”Skapa inga lagar rörande tal, och tal kommer att förbli fritt; men så snart du gör en deklaration på papper att tal skall vara fritt, kommer du att ha hundra advokater som bevisar att ”frihet inte innebär missbruk, inte heller en frihetslicens”; och de kommer att definera frihet ur existens.” ~ Voltarine de Cleyre
”I ett fritt land har varje person rätt att uttala sin egen åsikt och alla andra personer har rätt att inte lyssna.” ~ Norman Collie
”Få människor är i stånd att med sinneslugn uttrycka åsikter som skiljer sig ifrån den förutfattade meningen i deras sociala omgivning. De flesta människor är även oförmögna att forma sådana åsikter.” ~ Albert Einstein
”Lagar kan inte ensamma säkerställa yttrandefrihet; för att varje man ska kunna framföra sina åsikter utan straff måste det finnas en känsla av tolerans i hela befolkningen.” ~ Albert Einstein
”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.” ~ Evelyn Beatrice Hall (ofta felaktigt tillskrivet Voltaire)
”Närhelst de bränner böcker kommer de också, i slutet, att bränna människor.” ~ Heinrich Heine
”Yttrandefrihetens värde är att den träder i funktion om en regering begår misstag – och därför får dess gränser aldrig bestämmas av den sittande regeringen eller det härskande partiet.” ~ Poul Henningsen
”Yttrandefrihet är meningslös om den inte tolererar det tal vi hatar.” ~ Henry Hyde
”Folk kräver yttrandefrihet som en kompensation för tankefriheten de aldrig använder.” ~ Søren Kierkegaard
”Frånvaro av yttrandefrihet är en förlust både för dem som sätter på munkavlen och dem som beläggs med den. De som beläggs med munkavle förlorar möjligheten att skifta åsikt om de skulle ha misstagit sig. Avsaknaden av denna frihet innebär också att de som förbjuder rivaliserande åsikter degenererar eftersom de inte får möjlighet att bevisa att de eventuellt har rätt. Deras övertygelse blir deras dogm.” ~ John Stuart Mill
”Ge mig friheten att veta, att yttra, och att argumentera fritt enligt mitt samvete, över alla andra friheter.” ~ John Milton
”Du har inte konverterat en man för att du har tystat honom.” ~ John Morley
”Om frihet betyder någonting alls, betyder det rätten att säga till människor vad de inte vill höra.” ~ George Orwell
”Vad är yttrandefrihet? Utan friheten att förolämpa, upphör den att existera.” ~ Salman Rushdie
”Man kan inte kämpa ihjäl en skugga, den dödar man med ljus.” ~ Sigfrid Siewertz
”Auktoritären upprättar en bok, eller man, eller tradition för att fastställa sanningen. Fritänkaren upprättar förnuft och personligt omdöme för att upptäcka sanningen… Det kräver det största modet att yttra impopulära sanningar.” ~ Herbert Spencer
”Min definition av ett fritt samhälle är ett samhälle där det är säkert att vara illa omtyckt.” ~ Adlai Stevenson (1952).
”I Amerika, som överallt, är yttrandefrihet begränsad till de döda.” ~ Mark Twain
” Frihet endast för regeringens anhängare, endast för ett partis medlemmar – de må vara aldrig så talrika – är ingen frihet. Frihet är alltid den annorlunda tänkandes frihet ” ~ Rosa Luxemburg
tankar om frihet hämtat 20180204 från postinfo
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-DelaLika 3.0 Unported Licens. Författarens egna texter omslutes av » « tecken.
En semantisk betraktelse över svunnen retorik
Källbelagda citat. (Hämtade från Wikiqquote: https://sv.wikiquote.org)
4
”Om frihet betyder någonting alls, betyder det rätten att säga till människor vad de inte vill höra.” ~ George Orwell
”Vad är yttrandefrihet? Utan friheten att förolämpa, upphör den att existera.” ~Salman Rushdie
”Den auktoritäre upprättar en bok, eller roman, eller tradition för att fastställa sanningen. Fritänkaren upprättar förnuft och personligt omdöme för att upptäcka sanningen… Det kräver det största modet att yttra impopulära sanningar.” ~Herbert Spencer
”Min definition av ett fritt samhälle är ett samhälle där det är säkert att vara illa omtyckt.” ~Adlai Stevenson (1952).
”I Amerika, som överallt, är yttrandefrihet begränsad till de döda.” ~Mark Twain
Frihet endast för regeringens anhängare, endast för ett partis medlemmar – de må vara aldrig så talrika – är ingen frihet. Frihet är alltid den annorlunda tänkandes frihet ” ~Rosa Luxemburg
·················································
»En samlevnad i demokratisk form kan inte skapas eller bevaras med förbud eller påbud, utan är ett resultat av människors samlade efterlevda argument för:
Varje Människa är till liv och individ ovärderlig. Ovärderlig är ett värde utan skala och utgör grunden till en likvärdiga gemensamma egenskap, värdighet. (Värdighet skrivs ibland ”inre värde” eller bara ”värde”.)*
Mänsklig värdighetsgrund består däruti att alla, och var och en, försvarar rätten till allas, och var och ens, frihet att yttra sig fritt utan grund för fruktan.
Alla människors lika värde* uttryckes däruti att ingen människa kan förvägras rätten att yttra sig fritt utan grund för fruktan.« ~gert karlsson
Och detta ovan sammantaget utgör grunden för mänsklig samlevnad, och all samvaro ska följa därav”. Låt kalla det ”grunden för tillsammans – levnad i den allra basalaste form av demokrati”. ~gert karlsson.«
·················································
”[S]kriftspråket ska rätta sig efter talspråket. Detta postulat ter sig bärkraftigt nog ända tills man faller på idén att fråga varför. Varför är inte den exakta motsatsen lika sann? Varför skall inte tvärtom talspråket i någon mån rätta sig efter skriftspråket? [..] Är det inte tack vara skriftspråket vi överhuvud ha ett svenskt språk i stället för en samling primitiva dialekter endast? [..] Talspråket är en samling skäligen godtyckliga läten, och dess öden äro av underordnad betydelse; skriftspråket däremot är ett idealt konstverk, motståndskraftigt mot tid och förvandling tills barbarer och utvecklingsmakare få hand om det, och dess förvittring och sönderfall är ett med kulturens.” ~Frans G. Bengtsson, svensk författare (1894-1954). ”Konsten att stava”, ur essäsamlingen Silversköldarna.
·················································
Sverige som nation är de geografiska platser där Sveriges Riksdags demokratiskt valda ledamöter har tagit sig själva rätten att utöva all makt, och därvid överordna sig sina undersåtar.
Undersåtar i form av på plats varande fysiska och juridiska personer, vilka skall efterleva stiftade lagar och underordna sig Riksdagen.
Svenskar är fysiska personer som får inneha, en ytterst av Riksdagen förordnad Myndighet utställd, i tiden, giltig passhandling.
Att vara svensk innebär att vara beviljad rätten att inneha svenskt pass och att därmed tillhöra den svenska nationen.
Därav förstår vi:
att bli svensk kräver kvalifikationer .. men
att vara svensk är utan krav och kvalifikation.
Svenskar tillhör rasen homo sapiens, den ras som all jordens nu kända människor också helt delar. (Jfr. ”raserna”: Neandertalare, Arie, Rasistiska-rasen, vita-rasen, m.fl., vilka alla är utdöda och/eller påhittade .. men ändå så levande i form av dess påhittade och pådyvlande egenskaper när sakliga argument tryter ..
Observera dock att svenskar ej tillhör ”folk”gruppen svenskar, lika lite som att katoliker tillhör ”folk”gruppen katoliker, eller att judar, muslimer, protestanter tillhör sina ”folkliga”grupper. Folk är människor, och därmed tillhör alla människor på jorden gruppen ”folk/människor”. Undergrupp till ”folk/människor” skulle kunna sägas vara enskilda individer, om nu en individ kan betraktas som en grupp … men kanske … han+hen eller hon+hen inbilleligen kommer att betraktas så .. lång bortom, men ändå så nära 1984.
”Svenskhet” är ett lika omöjligt som odefinierbart sammansatt ord såsom ex ”norsk och het” eller ”kaffe och het”. Bara för att ord kan sättas samman, följer därav inte nödvändigtvis att de har en införstådd betydelse. (Kaffe, är en dryck och het är ett tillägg, men kaffehet blir nonsens.) Därav följer att Svenskhet och Norskhet också blir nonsens, likväl som sammansättningen av orden ”mång och kultur”. Dessa ord i sammansättning och som begrepp, har inte heller införstådd betydelse som grund.
Dock svensk utan ”het” betyder att någon(t) ”tillhör(t)” Sverige som nation, tillhör(t) betyder i detta fall : hämtad från, del av, sprungen ur, finns/fanns i .. etc., etc. …
”I sin allra vidaste mening skulle den svenska kulturen kunna definieras som summan av allt som i tiden någonsin tänkts, skrivits, sagts, skapats, tillförts eller gjorts av personer som tillhört och tillhör den svenska nationen, sammanfattat i tal, bild, skapelse, skrift, minne och hågkommelse.” ~SD Hedrat och vördat vid sin källa.
Till skillnad från:
I sin allra vi(l)daste mening skulle kulturen i Sverige kunna definieras som summan av allt som tänks, skrivs, säges, skapas, tillfogas, missförstås mot bakgrunden, ändras eller raseras av personer som befinner sig i, och/eller omkring, den svenska nationen, och uttrycker sin uppfattning av vad den svenska kulturen borde vara, eller inte vara. Hedrat, vördat, förhånat och förljuget … och förhoppningsvis att falla i glömska. ~gert karlsson
”Traditionella” kulturers bärare heter fostran. Utan fostran förtvinar kulturen och i dess ställe infinner sig ”många andras” ”kultur(er)”.
”Många andras” ”kultur” kan inte bäras vidare, eftersom om bärare fanns den skulle den just därför förtvina i tiden, och ”traditionell” kultur återuppstå över generationer. ~gert karlsson
················································
Ovan nedtecknat kan vara sant eller påhittat, gammalt eller nyskrivet Men en nyhet är inte nyhet om den inte är vidimerat sann .. så det ovan skrivna kan vara en ny falsk sanning, eller kanske snällare .. bara ett gammalt påhitt. Eller vise versa. I skenet av ”trovärdighet” blir alla utsagor sanna, bara sagespersonen har makt att göra sig själv trovärdigt påhittat övertygande sann. Och vips har vi en sann sanning, (hemska kontamination..) Alla andra utsagor om samma objekt, där sagespersonen inte kan göra sig lika övertygande sann, blir ”falska sanningar, lögner och påhitt”. Nu vet vi vad som är sant och vad som är inte sant. Som den klarsynte läsaren redan märkt så är det inte den relaterade utsagan eller objektet, som är av betydelse för sanningen som sådan .. endast den som allra mäktigast uttalar och vidimerar utsagan, avgör hur den skall klassificeras eller rangordnas på skalan …”från falsk till sannare.”
Att skalan ”från falsk till sann” överhuvudtaget existerar, kan bättre förstås av att sanningen numera har med svenska lagförslags stöd, blivit en exklusiv politiskt journalistisk -publicistik ägodel. Vilket gör sanningen ”mer” sann, när något lägges sanningen därtill. Valet mellan pest och kolera synes mig enkel och lätt vid jämförelsen av vad som är ”nästan sant” och vad som är ”extra sant” … (Tack Tage Danielsson).
”Att tänka fritt är stort att tänka rätt är större” .. citerat från juristen Thomas Thorild, skrivet ovan portalen på Uppsala Universitet. Så därför: ”att skriva fritt är stort att skriva rätt är större” .. men .. som Frans G Bengtson nämner i sin dikt ovan: ”[..] Ett postulat kan te sig bärkraftigt nog ända tills man faller på idén att fråga varför. Varför är inte den exakta motsatsen lika sann?”, så …
När rätt är vad jag tänker, säger och skriver … och sant bliver vad du tycker, känner och tänker om detta, då är jag fri i tanke, ord och skrift.
Men när sant är vad jag tänker, säger och skriver .. och rätt bliver vad din makt låter bestämma om detta ..
Ja då är jag under förtryck .. och då står mitt val mellan kampen för det fria ordet med fruktan som grund, eller att förneka min för fruktan, och att i passivitetens tecken ha det så gott jag kan, under tid jag orkar.. ~ gert karlsson
sådär … nu är allt om detta utrett.
Sverige i Januari 2018
Gert Karlsson
Inte att förglömmas:
PS
”Vad är yttrandefrihet? Utan friheten att förolämpa, upphör den att existera.” ~Salman Rushdie
DS
Digitala referenser:
Wikiquote
Wikipedia
Sverigedemokraterna: Vår politik, kulturpolitik.
PRV: Upphovsrätt
Tryckta referensverk:
”Om människovärde” Ingemar Hedenius”, Stockholm 1982
”Alla människors lika värde eller värdighet”, Ingemund Hägg, Tidskrift för politisk filosofi, 2014:3
”Grundläggning av sedernas metafysik”, Immanuel Kant, Göteborg 1997
Att inte förglömmas:
Människors lika värde består däri att ingen människa kan förvägras rätten att yttra sig fritt utan grund för fruktan.
Mänsklig värdegrund består däri att alla, och var och en, försvarar rätten till allas, och var och ens, frihet att yttra sig fritt utan grund för fruktan.
»Varje Människa är till liv och individ ovärdelig. Ovärderlig är ett värde utan gradering och utgör grunden till en likvärdig gemensam egenskap, värdighet. (Värdighet skrivs ibland ”inre värde” eller bara ”värde”.)*
Mänsklig värdighetsgrund består däri att alla, och var och en, försvarar rätten till allas, och var och ens, frihet att yttra sig fritt utan grund för fruktan.
Alla människors lika värde* uttryckes däri att ingen människa kan förvägras rätten att yttra sig fritt utan grund för fruktan.« ~gert karlsson
För att till exempel en låt ska anses vara ett verk krävs det att den är tillräckligt originell. Dessa bedömningar är svåra och avgörs i skarpa lägen av domstolar. En enkel huvudregel är att om det är osannolikt att två personer oberoende av varandra skulle utforma till exempel en text likadant eller snarlikt så är texten troligen tillräckligt originell för att anses vara ett skyddat verk. Notera att det endast är utformningen av texten som skyddas, inte idéerna i sig eller koncept. Ofta anses det att kravet för upphovsrättsligt skydd är relativt lågt satt.
För att förstå denna begreppsförvirring kan det vara värt att gå tillbaka till den tyske filosofen Immanuel Kant, vars tänkande haft stor betydelse för de mänskliga rättigheternas historia. I sin Grundläggning av sedernas metafysik från 1787 formulerade han sitt berömda kategoriska imperativ:
”Handla så att du aldrig behandlar mänskligheten i såväl din egen som i varje annan person bara som ett medel utan alltid tillika som ett ändamål”. (Kant 1997, s. 55.)
Med utgångspunkt i detta stycke argumenterar Hägg sedan för att termen värde är fel när det gäller människor:
”Jag ansluter mig till den tolkning där värde (i Kants tappning Preis) och värdesättning är något relativt, något som medger jämförelser. Värdighet (Würde) är däremot något absolut, ojämförbart, ovillkorligt, oantastbart, tillkommande människan som människa och ingående i människosläktet. Det är inneboende (»inherent») som det står i FN-deklarationen.” (Hägg, s. 16)
Att på detta sätt sätta likhetstecken mellan pris och värde måste dock beskrivas som en olycklig läsning av Kant. Kant likställer nämligen inte alls begreppen. Tvärtom gör han en åtskillnad mellan relativt värde (pris) och inre värde (värdighet). Hos Kant är alltså pris och värdighet uttryck för olika sorters värde:
”Det som hänför sig till de mänskliga böjelserna och behoven har ett marknadspris; det som utan att förutsätta något behov överensstämmer med en viss smak, dvs. med ett välbehag vid våra själskrafters ändamålslösa lek, har ett affektionspris; men det enda som utgör villkoret för att något kan vara ett ändamål i sig har inte bara ett relativt värde, dvs. ett pris, utan har ett inre värde, dvs. värdighet.” (Kant 1997, s. 61)
Värdighet är hos Kant alltså en absolut och inre form av värde – inte något annat än värde. Därmed kan vi i denna tradition också tala om ett specifikt människovärde.
Enligt Kant är alltså begrepp som människovärde och värdighet synonyma. Varför vi i Sverige oftare talat om människovärde, medan engelska språket företrädesvis använt human dignity är svårt att säga (dignity i Kants mening definieras på engelska som intrinsic value, så även här är värdebegreppet närvarande). (Se: Stanford Encyclopedia of Philosophy)
En sak är dock säker: det rör sig inte bara om en felöversättning från 1948. Begreppet människovärde har enligt Svenska Akademiens Ordbok figurerat på svenska sedan 1798. (SAOB: ”Människovärde”) Ordboken listar för övrigt både människovärde och människovärdighet som uppslagsord. Där bedöms den senare varianten som liktydig med den förra, men ”mera tillfälligt” använd. En sökning i Kungliga Bibliotekets databas över digitaliserade dagstidningar visar också på ”människovärdets” historiska förankring i svenska språket. Från respektive tidnings grundande fram till 1947 (d.v.s. året innan FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs) förekom ordet människovärde 1556 gånger i de tre dagstidningarna Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Under samma period återfanns ”människovärdighet” endast 43 gånger i dessa publikationer. (Länk till söktjänsten)
Det torde således stå utom allt rimligt tvivel att termen värde i denna betydelse var väletablerad på svenska språket när FN:s deklaration om mänskliga rättigheter antogs 1948. Det är med andra ord problematiskt att tala om en felöversättning utan att ta hänsyn till begreppets historiska innebörd. Det står sedan var och en fritt fram att argumentera för värdighet som ett bättre begrepp än värde, att ”jämlika i värdighet” är mer passande än ”lika värde” eller vad som helst, men då är det också viktigt att inse att vi egentligen talar om en definition av värdighet som innebär just ovillkorligt värde.
Som Hägg riktigt påpekar har nämligen Kants värdighetsbegrepp inget att göra med den innebörd vi lägger i begreppet i dagligt tal (där vi exempelvis uppträder med olika grad av värdighet, eller som också kan tolkas som ”grundläggande respekt”). (Hägg, s. 16) Men just därför faller också den praktiska nyttan av att överge värde, som må vara förvirrande men åtminstone är väletablerat, till förmån för det lika förvirrande men dessutom ”mera tillfälligt använda” värdighet.
De krafter i samhället som hoppas kunna urvattna människovärdets innebörd genom att likställa värdighet med ”grundläggande respekt för andra människor” har alltså inte mycket att hämta inom den begreppshistoriska traditionen.
Problematiken kring ”människors lika värde” visar tydligt hur ett begreppshistoriskt angreppssätt kan skapa en djupare förståelse för de ord och uttryck som figurerar i det offentliga samtalet. Men viktigare än allt detta är förstås att samtalet inte fastnar i distinktioner mellan värde och värdighet. I stället bör vi ta de mänskliga rättigheterna på allvar, eftersom de ovillkorligen är knutna till idén om människovärde. Och de internationella deklarationerna och konventionerna om mänskliga rättigheter är i flera fall nog så radikala.
Ingemar Hedenius iakttagelse från 1982 kan därför få tjäna som en sammanfattning:
Att alla människor har samma värde är detsamma som att alla människor har samma mänskliga rättigheter och samma rätt att få dem respekterade och att ingen människa i detta avseende är förmer än någon annan. (Hedenius, s. 19)
Referenser (tryckta verk:
Ingemar Hedenius, Om människovärde, Stockholm 1982
Ingemund Hägg, ”Alla människors lika värde eller värdighet”, Tidskrift för politisk filosofi, 2014:3
Immanuel Kant, Grundläggning av sedernas metafysik, Göteborg 1997
-
Björn Lundbergs blogg
-
12758 läsningar
.
.
..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
1
.
slut