När budgeten och verkligheten avviker så år det verkligheten som gäller .. vartill budgeten skall anpassas.

En kommunal budget (som alla andra budgetar) skall spegla anpassning till ett scenario som med fakta analyserats fram .. inte visionerats fram.

En budget som är anpassad till en vision istället för en realitet kraschar redan den andra januari. Fel av mig .. är redan kraschad i sin tillkomst.

All verksamhetsutveckling börjar med att skaffa verktyg till att infånga full och otvetydig dagsfärsk information för att kunna analysera hur, vem, vad och vilka beslut som måste tas löpande.

Detta förfaringssätt är sålunda verklighetsanpassat och inte visionsanpassat.

En varaktig förändring består inte i att anpassa önskvärda siffror och argument om förhoppningar på papper eller i en dator. En varaktig förändring grundar sig på kontinuitet, utvecklade kunskaper och förändrade attityder till och inför den verklighet som hela tiden försöker springa ifrån oss. Ständigt.

Oppositionens i Nordmalings föreslagna kommunbudget bygger inte på större kunskap om verkligheten än vad något annat partis budget gör.

Men Op:s budget har iallafall anständigheten att ta höjd för ofrivillig bristande insyn i kommunens räkenskaper och föreslår därför att fördela medel för kommande verksamheter i kommunen, grundat på bl.a. medeltillskott till ekonomi- tjänstemännens kompetensutveckling och deras därmed kloka införskaffande av nya bättre rutiner, och verktyg för ekonomins styrning, rapporter och åtgärder i realtid. Grunden för organisationens byggande, bevarande och fortlevnad och att alla kan få medverka.

Samtliga styrande partier i Nordmalings kommunfullmäktige, utom ett parti, har moderpartier att äska medel ifrån. Op. anser att kommunens partistöd till de politiska partierna skall vara ”behovsanpassat”. Lokala partier utan anknytningar till region eller riksplan skall erhålla extra medel efter ansökan till kommunen. Detta är en djup och grundläggande demokratisk aspekt, om och för lika villkor.

Kommuner skall utvecklas inifrån, och därför skall också möjligheter finnas för lokala partier att existera. Detta som motvikt till de etablerade partierna. Detta är den främsta åtgärden för att få till en rättvisare fördelning, av kommuninnevånarnas medel inom kommunen. Detta sker genom att fler grupperingars argument, synpunkter och erfarenheter får ta plats i den kommunala politiken.  Och det är egentligen detta som skall speglas i en kommunbudget och skall tas till hänsyn och ge uttryck för den mångfald av aspekter och särdrag som utgör en kommuns sanna identitet.

Läs mer på Länk: http://umea.sd.se/wp-content/uploads/sites/318/2020/05/Budget-Nordmaling-2021-2-200519-1105.pdf

En fantastisk tanke som aldrig tänkts färdigt. Genom att smitta så många som möjligt så kan de som genomlider sjukdomen levande inte längre smitta andra. De som inte genomlider sjukdomen levande kan inte heller smitta andra under förutsättning de kremeras eller grävs ner snabbt.

Tankeverksamheten hos rådgivarna till att skapa flockimmunitet är en grotesk ide som avsiktligen? riktar sig till att slå ut de i den absoluta riskgruppen därför. Gamla, multisjuka och extra exponerade vårdgivare.

Men det är ju klart att därefter så kan vi minimera smittospridningen om alla som är immuna ständigt tvättar sina händer, och håller avstånd.

Att idag inte ständigt tvätta sina händer, bidar till smittospridning vare sig du är immun eller ej.

Att vara immun och sprida sjukdomen vidare genom att bära smittan på händer och ansikte drabbar de som ej är immuna i lika hög grad som före ”flockimmuniteten”. Men klart är att det inte dör så många då, eftersom de som dog då, i största utsträckning redan har dött.

Jag tänker här på en monolog av Tage Danielsson: Harrisburg. .. parafras ..

Så slutsatsen är att är ni som tillhör nästa pandemis riskgrupper i alla fall inte är samma människor, som de som redan dött i denna pandemi ..

Jag saknar Tage.

NUS, hälsocentraler, affärer, apotek och resecentrum med flera platser ….

Om det nu är så att vi alla tar ansvar för att inte sprida coronaviruset i vår omgivning, varför har jag inte på en veckas tid sett EN ENDA människa, ung eller gammal, som har ANDNINGSMASK, handskar eller skyddar sig på annat sätt.

Varför förstår inte människor att de, förutom sig själva, försätter andra i risk. Inte ens på NUS har jag sett mer än någon enstaka ANDNINGSmask, (eller halsduk), vare sig i centralhallen eller på ortopeden, reumatologen eller kardiologen under förra veckan. FÖR Vare sig läkare, vårdpersonal eller andra .. (Och inte denna vecka heller.)
Är livet i Sverige så hopplöst att det inte spelar någon roll längre om man finns kvar ett tag till, eller vill man med hjälp av andra försvinna för gott.?

Vi självutnämnda politiska expertekonomer, dit jag själv räknar mig, har fått ett moralekonomiskt dilemma i coronakrisens tid. Rent av något som kan liknas med förståndssmälta.

I min barndom fanns tidskriften ”Lyckoslanten” med ”Spara och Slösa”.

Slösa investerade sin veckopeng i lokalaffärens godishyllor. Spara lade sin veckopeng i spargrisen. Slösa hade inget kvar av sitt kapital efter en kort stund, men överflöd av tomma påsar och trasiga tänder. Spara hade ackumulerat sitt kapital till att anskaffa något jag aldrig fick veta vad det var.

Men det är klart .. Detta var femtiotal och Sverige var på väg att byggas upp till den ”svenska modellen”. Framtiden var som en ljus tunnel som aldrig skulle förbytas till ”ljuset i tunneln” någonsin.

Sparandet och idogheten låg till grund för det egna hemmet, för den första bilen och sedermera sommar stugan vid sjön. Att äga, men att vara utan skuld, var en absolut självklarhet, en hederssak, en identitet.

Sedan femtiotalet har många ekonomiska kriser kommit och gått. Företag, banker och försäkringsbolag har vuxit upp men sen tragiskt försvunnit med medfinansiärernas och spararnas ”pengar”.

Men ingen enda gång kan jag påminna mig om att det berott på att marknaden stagnerat på grund av ett sparande i folkhemmet.

I dag i Coronans spår så reser innevånarna mycket sparsamt, man handlar mest nödvändiga överlevnadsprodukter, men går ej på krogar, teatrar eller biografer. De allra flesta extravaganta förlustiganden har inte plats i coronans Sverige. Inte ens det nödvändiga är nödvändigt längre.

Vad har hänt ?. Sveriges innevånare tvingas spara. Tvångssparandet har inträtt.

Orsaken till detta är inte femtiotalets känsla av heder och identitet, utan att det är bara svårare att göra av med pengarna. Resultatet blir att pengarna stannar i hemmet. Ett sparande.

Nu så går affärer och verksamheter överstyr. Körer av korpar kraxar att det aldrig har varit värre. Staten fyller i kören, och fyller i kassorna, för att verksamheter som inte borde överleva i alla fall får en liten konstgjord andning i nuet på sparandets bekostnad. Kommunerna och regioner suger i sig statens medelpåfyllnad för att ersätta de pengar som tidigare lika oansvarigt försvunnit.

Sensmoral är att OM det är nittonhundrafemtiotalets sparande som ledde fram till tvåtusentalets huvudlösa slöseri så låt oss aldrig spara mer i historien framöver.
Men OM det är så att vi har haft regeringar som avskaffade sparandet för egen vinnings skull så låt oss aldrig mera rösta fram sådana regeringar igen.

Vi vill och Vi skall börja om .. ta lärdom av historien .. och göra rätt denna gång.

För att alla medborgare i en kommun skall inkluderas i kommunen är det också nödvändigt att alla får synas. För att ta Nordmalings kommun som ett exempel:
För att inkludera alla som bor i centralorten så är det viktigt att förstå att det finns en gruppering utanför centralorten..landsbygd och byar.
För att inkludera de som bor i en by så är det viktigt att förstå att det finns en gruppering utanför byn .. centralort och landsbygd samt andra byar. ETC .. ETC .. ETC.

Du som nu kallar detta för att ställa grupper mot varandra har helt rätt. Grupper står särskiljande mot varandra. Det är just detta som utgör grundförutsättningen för en gruppindelning.
Parametrarna för särskiljandet avgör avsikten med indelningen. Det finns dock ingen intuitiv avsikt i materialet som sådant, utan till ett sådant konstaterande bidrar endast betraktarens  känsla. Ettdera ser man gruppindelningen utifrån dess material och tillgodogör sig dess påståenden som sanna eller falska eller så bortser man från materialet som sådant och avgör att gruppindelaren endast har onda/goda avsikter med sitt material. Då är det din känsla som talar. Trots att gruppindelaren sannolikt inte känner just dig, så har denne stor makt över dig eftersom denne i så fall har fått dig att sluta tänka.

Om du kommer att läsa vidare i texten beror på om du bara känner eller också tänker.

Nordmaling står inför ett avgörande beslut. Att inte besluta är också ett beslut. Kommunen skall till nästa år anta en budget som som skall visa överskott med minst 6 miljoner kronor. Detta betyder att varje månad skall visa ett ackumulerat överskott på 0,5 miljoner kr. För att kontrollera budgetars utfall så använder många andra  kommuner det som kallas styrkort.

Att på ett år gå från 14 miljoner i underskott till att året efter skapa ett överskott på 6 miljoner kan  endast ske genom att upprätta en lista* över vad kommunen lagligen är skyldiga att utföra. Sedan skall endast utföras det som listan kräver. Listans innehåll  grupperar.  Gruppers intressen  ställs  mot varandra. Grupper som finns på listan mot grupper  som inte finns med på listan.
Allt som inte kommunen lagligen måste utföra, skall  ”frysas” fram till är 2022. Som mål sätts att uppnå budget och måluppfyllelsen är att ha uppnått målet. Allt annat som bryter fokus för att nå målet skall skjutas till kommande år att  hantera. Den som inte klarar att överleva dagen, behöver ej oroa sig för morgondagen. Om Nordmalings kommun klarar sin dag 2021 så kommer det en dag 2022 att hantera med sina möjligheter. Men låt oss gemensamt först klara av budgeten för år 2021.

Detta nedan ”lär vara utkastsvar” från ”kommunens styrelse i Nordmaling” i sitt försvar om den omfattande ekonomiska misskötseln av VÅR kommun. Varför jag betonar ”VÅR” kommer att framgå vid min recension av nedan textstycke.

Anmärkning från revisionen och ..
.. (detta är ett ”svar” till ( ytterst troligen oss kommuninnevånare ).

”I vissa delar förstår vi och delar revisionens bild av läget. Vi anser dock att den täta uppföljning av ekonomin som KS har samt både de beslut om besparingar som togs i juni 2019 och de besparingar som utreds nu visar att vi verkligen tar detta på allvar samt styr den ekonomiska processen. Ekonomin är den största och nästan enda fråga som diskuteras och arbetas med. Det är sant att vi inte hade någon intern kontrollplan för 2019 men det finns nu en beslutad för 2020. När det gäller ekonomiska processer så tar de tid, de olika förslag som läggs ska utredas, risk – och konsekvensanalyseras och förhandlas med de fackliga organisationerna innan de kan genomföras. Då det gäller frågor kring att minska personal så tar det tid innan uppsägningstider har löpt ut. En del fattade beslut är inte heller ännu helt ut genomförda, det är ju också så att det är rätt få tjänstepersoner som ska driva igenom många frågor just nu. Att nå en budget i balans arbetar vi med hela tiden och det är en långsiktig process. Sedan finns det alltid en balansgång mellan lagstiftning och medel, då det gäller IFO och underskottet kopplat till placeringar av barn och unga så jobbas det för fullt med att få ner kostnaderna men vi kan inte heller lämna barn som lever i miserabla hemförhållanden, här kommer också barnkonventionen in. Nordmalings kommun befinner sig i ett alarmerande läge då det kommer till ekonomin, precis som de flesta andra kommuner runt om i landet och vi gör allt vi kan för att nå en budget i balans.”

Här nedan tar jag mig friheten att skriva om ovan textstycke. Orsaken till ekonomin år i fritt fall tycks inte textförfattarna förstå orsaken till. Men EN sak vet man uppenbart: Det är inte textförfattarnas fel i alla fall. Då är det väl alla kommuninnevånarnas fel då

Hedervärt att skriva hade varit:
”Till alla delar förstår vi och delar revisionens bild av läget. Vi anser att den undsatta uppföljning av ekonomin från KS sida, samt både de beslut om besparingar som togs i juni 2019 och de besparingar som ännu inte redovisats, nu visar att vi verkligen inte tagit detta på allvar, samt vi inte kan styra den ekonomiska processen. Ekonomin är den största och nästan enda fråga som diskuteras och arbetas med. Det är sant att vi inte brydde oss om en internkontroll för 2019 men det finns nu en beslutad för 2020. Vi förstod inte att när det gäller ekonomiska processer så tar de tid, de olika förslag som läggs skall utredas, risk – och konsekvensanalyseras och förhandlas med de fackliga organisationerna innan de kan genomföras. Vi visste inte heller att gällande frågor kring minskad personal tar tid innan uppsägningstider har löpt ut. En del fattade beslut är inte heller förstådda hur vi i sak skall genomföra dem, det är ju också så att vi genom vårt misslyckande ansträngt tjänstepersonalen som skall omarbeta många frågor just nu. Att nå en budget i balans arbetar vi med hela tiden men vi visste inte att det det var en så långsiktig process. Att finna ut en balansgång mellan lagstiftning och medel, då det gäller IFO och underskottet kopplat till placeringar av barn och unga och har det dröjt allt för länge med, och att få ner kostnaderna. Vi skall inte lämna barn som lever i miserabla hemförhållanden, här kommer också barnkonventionen in. Vi i Nordmalings kommun befinner oss i ett alarmerande läge då det kommer till ekonomin, vi gör allt vi kan för att nå en budget i balans, men vi räcker ännu inte till fullt ut. Att införa ett helt partiöverskridande arbetsutskott med en ledamot från varje parti, skulle vara början till ett fruktsamt samarbete samt fasa ut nuvarande polarisation.”

Att koncentrera allt till tätorter som argument för besparingar, det är som att elda upp vedboden när veden tagit slut, eller att bränna in brandgator för att rädda Helvetet.

En förtätning för sin egen skull, må gälla länder, städer eller byar, är de facto det mest fruktansvärda som kan hända samhällen som strävar efter en balanserad tillvaro. Och oavsett om man vill tro det eller ej så är balansen i samhället det kitt som håller ihop samvaron. Troligen det enda … Balans kan också stavas demokrati. Demokrati är inte allas lika rätt .. Demokrati är allas lika skyldighet.

Varför har då kommunens insparade tagit förstörelsens hemska form ?

En av världens ledande socialpsykologer Jonathan Haidt menar att generationen född från mitten av 80-talet och framåt präglas av tre felaktiga föreställningar som hindrar dem från att utvecklas till självständiga vuxna: (1) Allt som inte dödar skadar, (2) känslor trumfar förnuftet och (3) världen är en kamp mellan goda och onda människor. De här tre föreställningarna strider mot traditionell visdom och vetenskap.

Dessa tankar kan förklara en hel del … men inte allt.
Betänk vilka som är den generationens föräldrar .. ?

Låt oss som föräldrar sluta lägga ner byaskolor, flytta åldrande människor från sin invanda inre och yttre miljö. Sluta med att befrämja osund konkurreras mellan kommuninnevånare, byar och tätorten. Samt slutligen förstå att värdet av en levande landsbygd inte kan förenas med att avgiftsbelägga ensliga VA-anläggningar, och samtidigt spendera stort på centrala industrispår, bruna soptunnor samt utförsäljning i stort av kommunens infrastrukturer till lägstbjudande.

Det är åt fanders fel att vi innevånare i Nordmaling skall bära skuld (av någon anledning) till att kommunledningen blåljuger om orsaker till VARFÖR vi befinner oss i en djup ekonomisk kris SOM KUNDE HA FÖRUTSETTS MED BEGÄRAN OM DIREKTIV OCH HJÄLPINSATSER FRÅN TJÄNSTEMÄNNEN I KOMMUNEN långt långt tidigare. Kommuninnevånarna är värda en ärligare behandling av de som så sent som i september 2018 satt och lovade ”arbete, guld, gröna skogar och stickspår” med argumentet att ju fler vi blir blir ju rikare blir kommunen. Vilka kommer att få betala? De betalande är: DU och JAG och alla andra som är fast boende i kommunen. Och i och för sig är det väl endast rättvist eftersom det faktiskt är du och jag som rår för vad vi bestämde i valet 2018. Att skylla på andra är att bete sig lika illa som de som JUST NU SKYLLER PÅ ANNAT.

Tillförsikt i vår tid
(MP) och (V) bör av frihetligt sinnade väljare förpassas till den historiska sophög där fanatiska religioner, totalitära rörelser och andra antidemokratiska sammanslutningar hör hemma.

Socialdemokraterna närmar sig drastiskt denna sophög idag, och argumenten för detta påstående följer nedan.

I ett historiskt politiskt perspektiv så vet vi att när socialismen tog fart och växte, så var det en aktivitet som i sin linda skapades av sympatisörer med en önskan om förändring av livsbetingelser för folk flest. Detta bildade ett oskrivet förbund mellan dessa sympatisörer, och den mindre krets av människor som påstod sig kunna föra denna rörelse till ett önskat och sedermera förväntat resultat. Men detta resultat skapades absolut inte ur skräck och frustration utan ur en vision. Visionen om ”något” bättre.

Socialismen i sin linda skapades av sympatisörer tillsammans med det som sedan kom att bli ”Socialdemokraternas inre krets”. Med tiden har ”kretsen på insidan” skapat sin egen ”socialism” med nytt PK språk, nya exkluderande värderingar, med tillhörande ”värdegrund”. Detta sker med en illa dold ambition att ”utbilda” och ”straffa” sina tidigare sympatisörer tillsammans med andra oliktänkande som inte anses tillhöra denna ”värdegrund”. I och med detta har också den socialdemokratiska rörelsen blivit totalitär, antidemokratisk och sönderfallande. Vi ser beviset i att rörelsens tidigare aktiva sympatisörer flyr och att antalet medlemmar är mätbart avtagande över tid.

Det finns få rörelser som i dag särskiljer sig från det ovan beskrivna, någon organisation som har en gemensam vision med de människor som sympatiserar med att ännu en gång vilja kräva förändring och förbättring av livsbetingelserna för folk flest. Ett parti som har ett genuint demokratiskt förhållande mellan det sympatisörerna kräver, och de som utför och arbetar med att skapa sympatisörernas önskade förändring. Kraft att sprida den visionen och att på riktigt ta ansvar för vad som måste ske och att det förvände skall kunna förverkligas. Människor med vilja att återskapa tryggheten och att stoppa utarmningen av livsvillkoren, har lagt grund till en ny folkrörelse. Beviset för detta skeende är den mätbara accelererande tillströmningen av sympatisörer, som i form av nya medlemmar söker gemenskap med udda vision  och partitillhörighet, om att återskapa fosterlandet Sverige.
Gert Karlsson